Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Wagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Medborgaren vill ogärna släppa tillfället ur
händerna att höra en så vis mans omdömen i dagens
spörsmål; hr Wagner, som icke sysslar med slikt
och, sanningen att säga, har bättre reda på det
gamla Abderas lagar än sitt eget lands och med
allt sitt bokvett är okunnig om vad som sjuder i
tidens barm, vill ej heller spilla ett så gynnsamt
tillfälle att tröska med de höga talesätt han inlärt
om »tidens yra», »folktyckets vindkast», »den
flyktiga mängdens gunst», »partiernas ensidiga
ävlan», »de råa massorna», »profanum vulgus»,
»hopens blinda lidelser» o. s. v., talesätt, med
vilka han giver mannen en hum om den luftiga
höjd, från vilken en lärd, som har latinska
språklärans alla regler och undantag i huvudet, ser
och dömer sådana saker.
Annars höra lustvandringar icke till hans
svaga sida. Föreslå honom en utflykt i det gröna,
och han invänder:
Sed fugit interea, fugit irreparabile tempus,
såvida han icke får ledsaga doktor Faust, ty det ändrar saken.
Att gå, herr doktor, vid er sida
är mig en ära och en vinst.
Han visar sig då för folket bredvid en man,
om vars undransvärda vetande ryktet har så mycket
att förtälja, vars hjältemod och människokärlek alla
minnas från den stora farsotens dagar, vars
väsende är stämplat av en omedveten storhet, på
samma gång som hans mörka panna och dystra
blick ingiva känslan av något gåtfullt, nästan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
