Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Wagner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Wagner gissa, att hans herr förman, när han tyst
och drömmande skådar den dalande solens härliga
ljuslekar, bönfölle Febus Apollo om vankfria
rim. Vore Faust målare, kunde Wagner fatta,
att han i västerns strömoln letade efter någon god
färgverkan, ägnad att åt hans dukar fånga lovord
och köpare. Men nu är Faust varken det ena eller
det andra. Wagner äger just den mån av ärelystnad,
som varje klok fader bör älska att uppdaga
hos en son, och tillika den själens torrhet, den
inbillningskraftens vanmakt, som värnar en ung
man mot menliga drömmar och irrfärder i det blå.
Han var aldrig ämnad att avla något stort, och de
formalistiska idrotterna ha till fullo snöpt hans
ande. Dessutom hör skapelsens fägring till den
företeelsevärld, över vilken Wagner är höjd, och
det kostar på en vid nattrocken och den stoppade
länstolen van studiosus att flacka omkring på berg
och fält.
Blir vår Wagner en dag filosofie professor,
så var viss att han ej skall utsätta sig för vådan
att förföljas som kättare. Han syftar ej till bålet,
utan, som det höves en stadgad man, till inkomster
och utmärkelser. Så länge den ärvda, av kyrkan
helgade föreställningskretsen har sådana att bjuda,
skall han aldrig lyfta tåspetsen därutöver. För
övrigt är han från början danad till - ursäkta en
jämförelse, som ej vill nedsätta honom eller någon
annan! - till en av dessa tåliga, verkligen
vördnadsbjudande lärda åsnor, vilkas kall är att bära
den pålastade lärdomsbördan till nästa håll, till
nästa släktes råmärke, där hon är att avlasta på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
