Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att falla djupt räddas han endast av de levande
bilder utav det goda och sköna, som han städse
föder ur sig själv. Djävulen har därför svårt att
göra honom till djur, ehuru lätt att göra honom
till syndare. Sedligt stor blir han aldrig; men
av stora gärningar är han mäktig.
Det vare därför icke sagt, att han verkar någon
sådan. Ju mångsidigare gåvor han fått, dess flera
mål hägra för honom, och dess mer sår han sin
krafts vildsäd för alla väder, men samlar han
den för ett enda syfte, och varder till sist hans
levnads kall att odla en viss utstakad yrkes-teg
- känner han detta som ett tungt offer, emedan
han svårligen övergiver sitt krav på att omfatta
allt. Vinner han segrar inom sitt kall, det vare
tänkarens, skaldens, statsmannens, härförarens
eller vilket annat som helst, och ärar honom
världen för hans bragder, kan han dock själv
icke instämma i deras lov, han missaktar vad han
gjort, ty han hade drömt något än större. Han
är ödmjuk - på grund av sitt högmod, om du
så vill.
Tänk dig en människa med detta skaplynne
uppväxande i brytningsskedet mellan medeltiden
och den nya. Alla de i världen kämpande
motsatserna röra sig även i hans barm. Han har
knäböjt i det färgskiftande ljuset från ett götiskt
mynsters fönster och bland rökelseskyar under
lovsångers klang och orgelbrus förnummit det
rusande i en tro, som frågar intet, men i
blottjänstens löndfulla vartecken, i dogmens
motsägande ordspel, liksom i tempelvalvens skymning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
