Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hammar visa Svea- och Götaböndernas fylken deras
väg över vigvallen. Tron står i djupaste samband
med inbillningskraften, och den senare kan
stundom göra den förras tjänst. Efter tre dagars
svält och tvagningar skall varje lärjunge av
Voltaire eller Comte, om han vill nattetid gå ut till
ett ödsligt tvevägamot och där, i magerns skrud,
draga sin trollring och läsa och med allt högre
röst omläsa de magiska böckernas fasansvärda
framkallelsebud, få röna vad han aldrig väntade.
Där tron ännu lever eller där luften, såsom kring
den knappt troende, knappt tvivlande Faust, är
mättad av vidskepelsens ångor, bliva icke ens
sådana tillredelser av nöden. Därför icke
underligt, om Faust, sedan han öppnat Nostradamus’
bok och länge skärskådat andarnes tecken och
läst kallelsen, ser jordanden framträda i eld och
lågor. Men denne uppenbarar sig endast för att
visa honom den oändliga skillnaden mellan livet
som enstaka gnista och livet i skapelsens ådror.
I livets floder, i dådens storm
är jag böljan här,
är jag vinden där,
alstring och grav,
ett evigt hav,
en skiftande id,
livsglödande strid.
I tidernas susande vävstol en skrud,
en levande, härlig, jag väver åt Gud.
Det är något av Heraklitus’ flytande ur-eld
och något av hinduernas Siva i denne ande. Och
då Faust, i känslan av människans gudomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
