Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Påskdagen. Faust och Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Faust beslutar tillbringa natten med att översätta
prologen till Johannes’ evangelium. Men,
medan han grubblar över andemeningen i dess
första ord, störes han av hundens ursinniga skall,
och – ett, tu, tre – sväller krabaten upp till ett
hiskligt odjur med brinnande ögon och uppspärrade
käftar. Faust förstår nu, att han fört
en farlig gäst under sitt tak och fattar »Salomons
Nyckel» – »Chavicula Salomonis», en besvärjelsebok,
som även förf. till dessa rader råkar hava i
sin bokhylla, fast han icke lyckats framkalla eller
bortjaga några andar med densamma. Faust vet
emellertid bättre att
för slik bastard av avgrundsblod
är »Salomonis Nyckel» god,
ehuru
den som ej känt
vart element,
ej vet att märka,
huru de verka,
kan ej befalla
andarne alla.
Han tror sig först hava att göra med någon
elementar-ande och uttalar de fyra elementernas
besvärjelseformel. Men denna verkar icke. Det
erfordras skarpare medel. Och när han slutligen
hotar demonen med det tecken, som
djupt förfärar
de svarta härar
tecknet av
den evigt födde,
som för ett nidstyng blödde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
