Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Påskdagen. Faust och Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Trots vågor, stormar, jordskalv, brand
förbliver lugnt till sist så hav som land.
Och djur- och mänskoynglets syndaflod!
Slikt otyg är omöjligt att förgöra;
till graven må jag millioner föra,
dock spelar jämt ett nytt och livligt blod.
När samtalet räckt en stund på detta vis, vill
Mefistofeles gå. Nu var hans syfte bara att knyta
kännskapens band, och det är gjort. Annorstädes
har han i elden många järn, som måste smidas
färdiga, innan han ägnar Faust sin odelade vård.
Men pentagrammet vid tröskeln stänger honom
vägen. Något skamsen nödgas han fästa sin värds
akt på »det lilla hindret». Han märkte det icke,
när han som pudel sprang in i kammarn, och att
det då icke hejdade honom, kom sig därav, att
den åt tröskeln pekande udden är slarvigt ritad och öppen.
Men saken fick ett annat slut:
hin onde slipper icke ut.
Faust: Men fönster, skorsten? Flyg din väg med röken!
Mefistofeles: Det finns en lag för djävlar och för spöken:
den väg vi slunkit in, den må vi ut.
Således har även helvetet sina lagar! Detta
leder Faust till tanken på en skriftlig överenskommelse.
Nå, det var bra! Då kan man sluta
med er, I herrar, ett kontrakt?
Mefistofeles: Vad man dig lovat, skall du okränkt njuta
och varje prick förbli vid makt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
