Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Påskdagen. Faust och Mefistofeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eolsharpotoner genomdallrar hans själ, och han njuter
redan försmaken av det jordiska paradis, Mefistofeles
lovar öppna för honom. Han ser det
murade valvet över sig rämna, han ser himmel
efter himmel öppna sig och vika för en högre,
renare, med mer glindrande stjärnor.
I dessa ljuvligt blå rymder sväva väne andeynglingar
i fladdrande mantlar, vilkas band bölja
ned över lundar, där älskande vandra i svärmiska
drömmar bland rankor och druvor, som, pressade
av osynliga händer, ena sina strålar till en över
ädelstenar sorlande bäck. Längre bort sväller
denna till en flod, som i fjärran breder sig till
sjöar, gungande nya Lycksalighetens öar, på vilka
andeynglingarne sänka sig och där de svinga i
jublande danser, tills de, gripne av längtan, skifta
sig i skaror och klänga över öarnes höjder eller
kasta sig i de skinande böljorna eller flyga upp
mot himmelen för att njuta de kärleksblinkande
stjärnornas lust.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>