Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. (Fragment.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Faust har undertecknat utan tysta undanflykter,
utan dolt hopp om frälsning. Varom ej,
skulle han redan nu trätt förnedringens väg och
satt foten på slänten till avgrundssvalget.
Ur denna jord sprang upp vad fröjd jag kände,
och denna solen lyser mitt elände;
är dem jag lös och ledig, hände
vad hända må och hända vill!
Faust vill ut, ut i det fria att där vara fri.
Han vill sänka sin själ i det skapade och leva dess
djupaste liv, han vill älska, han vill veta, han vill
gripa med kraftig hand in i sitt släktes öde och
slå ett väldigt slag för det rätta och goda, innan
hans arm domnat. Och detta vill han ej av lystnad
till vad man på detta stoftgrand, som en dag varder
öde, kallar odödligt namn. Härligast är att okänd
verka gott. Det gör Gud, som endast så vittnar
om sig, att han gör väl emot oss.
Det är vad Faust åtrår. Kan han ej vinna det
utan helvetets hjälp, så yrkar han på den, och
är världslagen sådan, att han skall förspillas därför,
att han hugnat sin andes högsta krav, finner han
sig i domen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
