- Project Runeberg -  Faust och fauststudier /
Gata

(1915) Author: Viktor Rydberg, Johann Wolfgang von Goethe - Tema: German literature
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
130

Gata.

FAUST. MARGARETA går förbi.

*

FAUST
(fattar Margaretas arm).

Min sköna fröken, vågar jag den bön
att vid er arm ledsaga eder få?

MARGARETA.

Är varken fröken eller skön,
hem kan jag oledsagad gå.

(Gör sig lös och går.)

FAUST.

O Gud, hur skönt det barnet var!
Den skönsta mö jag skådat har!
Hur hövisk och hur blyg hon gick!
Och dock, så näbbigt svar jag fick!
Den kind så skär, den mun så röd,
dem minns jag, minns jag i min död!
Djupt präglat står i hjärtat kvar,
hur hon slog ned sitt ögonpar,
hur kort om huvudet hon var,
ja detta rent mig tjusat har.
131

MEFISTOFELES uppträder.

FAUST (häftigt till honom).

Hör, skaffa mig den där!

MEFISTOFELES.

Vad är på färde?
Vem menar du?

FAUST.

Just nu gick hon förbi.

MEFISTOFELES.

Den där? Hon kommer från sin själaherde.
Han gjorde henne syndafri.
Jag smög mig biktstoln tätt förbi,
hon är en oskuld, gick till bikt
för ingenting av minsta vikt.
Nej, intet här min makt förmår.

FAUST.

Dock är hon mer än fjorton år.

MEFISTOFELES.

Du talar som bror Liderlig,
som kräver varje ros för sig
och ingen gunst och ära ser,
som icke han kan plocka ner.
Slikt går dock icke alltid an.
132

FAUST.

Min herr magister Vördigman,
hör vackert upp att läsa lagen!
Nu kort och gott jag säger, att
om ej jag har den hulda skatt
i mina armar nästa natt,
vårt avtal sett den sista dagen.

MEFISTOFELES.

Betänk, knappt fjorton dar förslå
för sådant bråk som passa på
en lämplig stund att lägga garnet!

FAUST.

Sju timmars tid, och jag är man
att utan minsta hjälp av fan
förföra henne, unga barnet.

MEFISTOFELES.

Nej, hör vår franske herr markis!
Dock må ni ej en vink förtycka:
att njuta bums är simpel lycka.
Sin docka bör man ej på livet rycka,
förrn man på månget konstigt vis
har knådat och tillberett sin spis.
Först då gör kärlek riktigt säll,
det lär oss mången välsk novell.

FAUST.

Har dessförutan god aptit.
133

MEFISTOFELES.

Hör upp med skämt, som ej hör hit!
Jag svärjer dig: det väna barn
fås ej så lätt i våra garn.
Med storm kan ej den borgen vinnas,
nej, blott med list kan målet hinnas.

FAUST.

Så, giv mig till min kärleks tröst
en duk, som höljt det unga bröst,
ett något, vari hon är klädd,
för mig till ängelns hulda bädd!

MEFISTOFELES.

Nå, till bevis, hur nitiskt jag
vill tjäna er, då lustan flammar,
så skall jag redan denna dag
ha fört er in i hennes kammar.

FAUST.

Att se, att äga henne då?

MEFISTOFELES.

Nej, till en grannfru skall hon gå,
dess mera ostört kan ni stå
förtjust i hennes atmosfär
och njuta hoppets fröjder där.

FAUST.

Nu redan?
134

MEFISTOFELES

Nej, för tidigt än.

FAUST.

Så, skaffa en skänk för mitt hjärtas vän! (Går.)

MEFISTOFELES.

Strax skänker! Gott, den gynnarn tycks förstå det!
Då får han nog sin ängel fatt.
Jag känner mången nedgrävd skatt,
vill ut och syna det förrådet. (Går.)


The above contents can be inspected in scanned images: 130, 131, 132, 133, 134

Project Runeberg, Tue Dec 11 11:54:32 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faust/k07.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free