Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning med enskilda ärenden, göra denna riksdag
märkvärdig, såsom en af de största drifkrafter till
regeringssättets undergång. Grefve Fersen, som under den förra
riksdagen fått erfara all uppmuntran af sitt ständs högsta
förtroende, mötte nu allt det besvärliga och bittra, som
kan detsamma åtfölja. Men det tjente blott till en
pröfvo-sten på hans egenskaper. Hans förstånd var kändt och
igenkändes: nu pröfvades hans hjerta, och opartiskheten,
tålamodet, aktningen för hvar ledamots rätt och en
oöfver-vinnelig köld i trots af hans naturliga lynne, ådrogo
honom ett nytt bifall och en ny beundran.
En ny nytta njöt fäderneslandet af denna riksdag och
glädjen samt hedern deraf delte grefve Fersen, såsom
deltagare i dess beredande. Den 13 Mars 1762 framställde
han nemligen, i sekreta utskottet, frågan: huruvida utan
afbidande af vidare upplysningar från de allierade hofven,
en särskild convention med konungen i Preussen genast bör
sökas? — Der vid yttrades af andra, att sekreta utskottet
redan den 11 Dec. 1761 gifvit Kongl. Maj:t tillkänna att
riket ej längre mäktade fortsätta kriget; att, utan afseende
på politiska förbindelser, fred måste sökas, och en särskild
fred, då en allmän ej stod att vinna; och att de skäl, som
gällde då, gälla ännu mer för det närvarande, sedan
genom kejsarinnan Elisabeths död och Petter III:s
uppstigande på ryska thronen, Ryssland ändrat system. Efter
långa debatter sade grefve Fersen: ”finge jag följa min
böjelse, skulle vi ej skilja oss från våra allierade och icke
frånträda de en gång stadgade förbund; hvaraf följden ej
genast, men i framtiden lärer visa sig; det är ett afsteg
från den bana, som Sverige så ärofullt i Gustaf Adolphs
dagar beträdde; separat-freders skadlighet bevisa flera
exempel; men allt detta måste vika, när man betraktar vår
inre ställning: vi äro vanmäktige genom söndrade sinnen
och delning i nationen; jag röstar för fred, såsom det enda
vilkoret att förekomma vårt inre väsendes undergång.” Den
22 Maj 1762 afslöts, genom fördraget i Hamburg, freden,
hvarigenom återställdes Sveriges och Preussens
förhållanden, i samma skick, som de före kriget varit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
