Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och inga vapen kunna häremot sättas. För min del är jag
intet rädd för dessa vapen; jag har sett dem utan fruktan
vid många tillfällen, och finner E. M. för sig och Riket
nyttigt att våldföra ständer, så är det bäst att gripa till
denna utväg ju förr dess hellre. Förstör den skugga af
frihet E. M. nationen lemnade 1772; tag despotismen, den
blir i så måtto drägligare, att nationen ej blir bedragen
uppå lagar, hvaruti den tror sin säkerhet förvarad; denna
utväg hjelper E. M. utur närvarande bekymmer, intill dess
den tid kommer, att nationen ser dager, att återvinna sin
rätt.”
Sedan konungen gått några slag af och an öfver
golf-vet, kom han åter till fönstret der jag stod — fortfar grefve
Fersen — och sade:
”Låt oss gå frän fönstret, populacen uppå torget blir
uppmärksam öfver vårt samtal"; hvarefter han utlät sig på
fransyska:
"Nous nous somrnes trop précipité Vun et Vautre; je
vous ai dit des choses fort dures, et vous me les avez bien
rendu; n’en parlons plus sur ce ton."
Samtalet fortsattes derefter en lång stund. Konungen
sökte på allt sätt öfvertala grefve Fersen att befordra
passe-volance-kassans bifall, och denne slutade dock med att
af-slå det, sedan konungen nödgats gilla hans skäl derför.
Här är ej rätta stället att skildra riksdagens gång.
Alla konungens propositioner, utom den om Creditfond för
spanmålsmagasiner, afslogos; och när konungen, genom sina
mellanlöpare, framnarrade i bondeståndet frågan rörande
fri husbehofsbränning, för att derigenom söndra riksstånden
sins emellan, blef denna fråga snarare ett medel, tack vare
den skicklighet och klarsynthet oppositionens ledare
utvecklade på Riddarhuset, att närmare förena adeln med
bondeståndet. Dessa stånd föreslog i utbyte mot
husbehofs-bränningens frigifvande, en bevillning af 18 tunnor guld,
men ehuru regeringen först fordrat 30 tunnor guld, prutade
konungen ned summan till hvad ständerna föreslagit; men
med vilkor att denna bevillning blefve beständig. Detta
afslog adel och bönder, såsom farligt och grundlagsvidrigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
