- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Första delen. Annotationer och anecdoter öfver drottning Ulrika Eleonoras och konung Fredrik den I:s tidehvarf /
6

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

moder, grefvinnan Anna Maria Soop, har på ed försäkrat
mig om osannfårdigheten af denna anecdot, och att intill
yttersta andedrägten, den han hos general Cronstedt
bevistat, aldrig ett ord härom blifvit talt eller nämndt.
General Cronstedt var dessutom utmärkt för sin tillgifvenhet
för konung Carl; konungen gjorde hans lycka och tog
honom, från öfverste-löjtnants-sysslan vid artilleriet, till chef
för hela denna korps, till prejudice för flera mindre värdiga,
men äldre uti tjensten. Till detta företräde gjorde honom
värdig hans insigt uti artilleri-vetenskapen, hans invention
med geschwinda fältkanoner och hans deltagande uti segren
vid Gadebusch.

Intet intresse egde hvarken Cronstedt eller Stjernros
uti konungens död; ingen belöning hade de fått derföre
och ingen befordran. De dogo båda på 1740- och 50-talet
utan förmögenhet och utan annan lycka, än den en
långvarig, oförvitelig tjenstetid kan tillskynda uti en armée.

Under min tjenstetid uti Frankrike, gjorde jag nära
bekantskap med general Robert, guvernör i Maubeuge och
en gammal öfverste St. Ceny; båda dessa herrar hade
bevistat Fredrikshalls belägring under konung Carl, såsom
ingeniörer uti den fransyska ingeniör-brigaden, som öfverste
Megrét kommenderade. Desse värdiga män hjTste för konung
Carl en sådan vördnad och kärlek, att de aldrig nämnde
honom, utan med sinnesrörelse och saknadstårar i ögonen.
Jag frågade dem deras tanka om general-adjutanten Sicres
förmenta ogerning; båda instämde deri: att de voro den
natten kommenderade uti tranchéen, och sysselsatte vid
sappens tra^ering; — att de känt Sicre för en hederlig
man, incapabel till nedrigheter; att om han eller någon
annan med mousquet velat begå detta mord, hade saken
varit ogörlig, emedan under blå nedanet, var denna natt
tillika dimmig och så mörk, att man ej kunde se handen
för ögonen och således icke möjligt, att sigta till konungens
hufvud, då. hvarken bösspipa eller sigte kunde skönjas.
Hade man dertill nyttjat en pistol, så skulle mördaren stått
konungen så nära, att kunna sätta mynningen på hufvudet,
och då hade det nog blifvit uti konungens ansigte, genom
krutkornens bränning, synbart, hvilket, enligt min faders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/1/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free