- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Första delen. Annotationer och anecdoter öfver drottning Ulrika Eleonoras och konung Fredrik den I:s tidehvarf /
8

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mycket älskad af konungen, sin morbroder; men starkaste
åtrå och biträde till kronan egde prinsessan Ulrika.
Hennes gemål längtade till Stockholm; all uppmärksamhet var
mer spänd på thronens eröfring än på Norriges, och Sverige
tycktes glömma, att det var af fiender belägradt på alla
sidor.

Fredrikshalls belägring upphäfdes, och som inga
vinter-qvarter kunde tagas uti Norrige, då man der ej egde fast
fot, så beslöts retraitten, hvilken hvarken var förutsedd
eller beredd. Arfprinsen delade hela krigskassan bland
cheferne uti arméen, för att binda deras vänskap; reste till
Stockholm och öfverlemnade befälet öfver arméen till
fältmarskalk Rhenskjöld, som nyss var kommen utur ryska
fångenskapen. Retraitten gjordes utan ordning;
magasiner-na förstördes och uppbrändes och återmarschen liknade
mer ett allmänt flyende, efter en förlorad slagtning, än en
sjelfvillig återmarsch. Den sena årstidens besvärligheter^
lagda till brist på allt hvad arméen tarfvade till dess
sub-sistence och förfriskning, förstörde mer folk under retraitten,
än hela campagnen kostat’ Klenmodighet, elände och
vedervilja mot krigshandtverket fick inrymme hos samma
nation, som kort förut uppväckte dess grannars förundran
och fruktan.

Tidningen om konungens död, som kom med Sicre den
5 December 1718, uppväckte mindre bestörtning hos
prinsessan Ulrika, än omtanka om Sveriges spira. Hon
rådfrågade genast sin handsekreterare Barck, som var en klok
och lärd man, hvad som vore vid detta tillfälle att göra.
Han tillstyrkte genast Rådets Sammankallande, ehuru det
var sent på aftonen, och att Hennes höghet skulle genast
taga thronen i besittning under arfsrätt, men med
afsägan-de af souverainitéten. När Rådet var samladt uti
prinsessans förmak, gick sekreteraren Barck ut och anmodade
herrar Riksens Råd att taga företräde hos Hennes Majestät.
Prinsessan Ulrika afsade sig genast souverainitéten. Rådet
bade icke egt rådrum till någon öfverläggning härom, men
beklagade hennes sorg och lyckönskade henne till thronen.
Hennes Majestät blef ansedd såsom Sveriges konung, och
styrde Riket med samma myndighet som hennes företrädare;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free