Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kunde intet undfalla Görtzens argaste fiender, att
hans insigt och skicklighet hade fört konung Carl på en
väg, som förde till äran och till Sveriges upprättelse, och
att konungens olyckliga död förstörde Sveriges välfärd.
Några månaders längre lifstid hade lagt Norrige och
Finland under Sverige; om utgången blef annan, var det ej
planens fel. Likväl uppoffrades denne man såsom en
förrädare.
Ett så orättrådigt och våldsamt förfarande uppväckte
Europas förundran och lugnt sinnade mäns förargelse inom
Sverige. Det var en likaså oeftertänksam som olycklig
början af ett fritt och Jagbundet regeringssiltt att laglöst
förfara, och utmärka för efterverlden ständers första åtgärd
uti regeringen med blodfårgade runor.
Under allt detta var ingen fråga om
fredsunderhandlingen på Åland. Grefve Gyllenborg, såsom Sveriges andre
ambassadeur plénipotentiaire, skickade kurirer och skref
flitigt, begärande order och svar på de aftalte och
under-tecknade fredspreliminairerne; men då han förgäfves derom
så länge anhållit, reste han, vid första öppet vatten,
sjövägen öfver till Stockholm, att genom mundtliga
föreställningar rycka ministèren utur dvalan. Han gick en tid
innan han blef åhörd; fick ändteligen företräde uti Rådet^
berättade czarens ytterligare anbud af fred och dess åtrå
att knyta vänskapsband med Sverige. Grefve Gyllenborg
blef ock med nya instruktioner och kreditif försedd, till
fredens bemedling och afreste till Åland; men han hann ej
längre än till Waxholmen, då han blef efterskickad och
återkallad till Stockholm, hvarest han befalldes uppskjuta
med afresan. Engelska ambassadören lord Carteret var
ankommen till svenska hofvet och hade der, genom
arf-prinsens af Hessen understöd, intagit både drottningens och
ministèrens sinnen odh förtroende.
Man försäkrade väl, att konungens död intet afbrutit
Sveriges benägenhet till fred, och att kongressen på Löfön
uti Åland icke vore upphäfven. Grefve Liljestedt nämndes
ock till plénipotentiaire efter baron Görtz, att, jemte grefve
Gyllenborg, sköta detta ämne; men dervid blef det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
