Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framställdes först ett medregentskap, så att Sverige skulle
styras af två krönta hufvuden tillika.
Riksens ständer voro sammankallade till en allmän
riksdag, den 14 Januari 1720. Adeln valde riksrådet grefve
Arvid Horn till landtmarskalk, och riksens ständer
gemensamt utverkade bemälde grefves och landtmarskalks
åter-inträde till dess förr innehafda presidents-embete i kansliet.
Grefve Cronhjelm blef flyttad till president i
Lagkommissionen, der han ock gjorde bättre gagn och utarbetade
den nya Lagbok, som sedan 1734 blef stadgad.
Detta (grefve Horns återgående till
kansli-president-skapet) verkställdes genom underd. föreställning till
drottningen, och var det första intrång rikets ständer föröfvade
uppå tjensters bortgifvande.
Drottningens abdication och fredens erhållande, voro
denna riksdags förnämsta ämnen; men grefve Horn hade
sig förbehållit det tredje, som var Regeringsformens
förändrande och frihetens utvidgande.
Hofvet försökte att vinna nationen uti planen af
co-regentskapet. Drottningen ville det alfvarligen; men
hennes gemål, ehuru han ställde sig härom mycket mån, såg
gerna att detta regeringssätt ej föll uti allmänhetens tycke.
Det blef mycket omtaladt, men med så mycket motskäl,
att Hennes Maj:t, efter ett nog svagt försök, och utan att
det vidare omröra, gaf ständerna tillkänna, genom bref, att
hon vore sinnad öfverlemna kronan och riksbördan till sin
gemål; förbehållandes sig kronan vid tillfälle af konungens
död eller frånvaro utur riket.
Detta ämne uppväckte bittra debatter, i synnerhet bland
adeln. Alla holsteinskt sinnade, hvilkas antal var
ansenligt, reste sig häremot med mycken häftighet. Bland dem
var min fader, generalen grefve Hans v. Fersen, hvilken
under deliberationen bland ridderskapet och adeln, utlät
sig: att rikets historia nog vittnade om de olyckor Sverige
öfvergått, genom små tyska riksfurstar, som blifvit kallade
till svenska thronen och att han ej kunde styrka till
Hennes Maj:ts drottningens afsägelse; att han nu och alltid höll
för rådligast, att bibehålla på thronen konungafamiljens
descendenter framfor främmande tyska prinsar. Prinsen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
