Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sakädes, fanns intet spår till förräderi, eller något, som
förtjente hård medfart. Man uppletade ändtligen, utur
gamla räkenskaper, några fordringar för uppburna medel
under kriget, då grefve Wellingk var generalguvernör öfver
Brehmen och Verden; men detta var icke tillräckligt. Hans
förföljare voro nog brydde, att uppfinna skäl till denne
mans förderf. Ändtligen uppsände konung Fredrik till
kommissionen, ett handbref af grefve Wellingk, som var
ett svar på konungens bref flere år förut, deri Hans Maj:t,
uti all förtrolighet, och med titulatur mon pére, rådfrågat
Wellingk huru han (konungen) skulle få låna en summa
penningar, till sina oumgängliga behof; hvarpå grefve
Wellingk svarat, att han dertill ingen annan utväg såg, än
landtgrefvens af Hessen, dess herr faders biträde, eller ock
låta uti Holland, hos private, genom pantsättande af
Woll-gaster tull, uppnegotiera ett lån. Kommissions-ledamöterne
ansågo detta såsom ett förräderi, att råda till abalienation
af rikets provinser. Detta rubricerades såsom en tjufnad
af kronans medel. Grefve Horns anda upplifvade domarnes
nit för fäderneslandet, och grefve Wellingk blef dömd från
lif, ära och gods. Ehuru häftigt menighetens, tillika med
ständernas sinnen blefvo uppeldade mot Wellingk, ja ända
dertill, att vakten måste förstärkas, då han fördes upp i
kommissionen, emedan pöbeln ville stena honom, utan att
veta hvad han brutit eller utforska hans oskuld, — undföll
dock icke den mer upplysta hopen, nedrigheten af konung
Fredriks förhållande vid detta tillfälle, att nyttja ett
handbref emot en man, med hvilken han, den tiden, plägade
ett vänskapsförtroende, öfver en honom enskildt rörande
angelägenhet och kunde detta beteende ej annat än efter
moraliska lagar dömas såsom en trolöshet och uppväcka
ärligt sinnades förargelse.
Grefve Wellingk mottog sin dödsdom med en
besynnerlig philosofisk kallsinnighet; tröstade sin slägt, som bjöd
till, men förgäfves, öfvertala honom att, genom memorial
hos rikets ständer, begära försköning och nåd. Grefve
Horn gaf ock tillkänna, att på detta sätt kunde ständerna
blidkas. Grefve Wellingks hjerta var orörligt; han bad
Gud förskona honom från denna svagheten efter några och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
