Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funno deras fördel, att genom skyndsamt val, stämma denna
aiisenliga öfch förmenta rikedomskälla.
Grefve Gyllenborg och hattarne sågo deras partis
tankar nog spridda och i aftagande. De förenade sig derom,
att forcera valet för hertigen af Zweybrticken och derest
det misslyckades, gemensamt sammanslå sig med
holstein-ska partiet, till förmån för hertig Adolf Fredrik, hvarigenom
de behöllo deras styrka på ett eller annat sätt.
I följe häraf proponerades hos ridderskapet och adeln,
uti Mars månad, att utsätta genast en dag till
thronfölja-rens utväljande. Detta blef mycket debatteradt; danska,
holsteinskå, hessiska och engelska anhängarne satte sig
häremot. Man skred till votering, och blef propositionen
afslagen, dock med nog svag pluralitet. Det samma hände
uti de tre öfriga stånden.
Dagen derefter förenade sig hela det zweybriickiska
partiet och hattarne med holsteinskå fraktionen. Sekreta
utskottet kom ock in till plena med ett betänkande af
innehåll, att successions-intresset borde med ryska
fredsunderhandlingen sammanbindas, hvilket indirekt designerade
hertig Adolf Fredrik såsom thronföljare.
Danska sändebuden blefvo häröfver mycket bestörte
och använde all möjlig flit att förmå hattarne, tillika med
deras anhang, sätta sig häremot; men förgäfves. Löften,
penningar och äfven hot användes fruktlöst: betänkandet
blef af alla stånd bifallet.
Under en ordvexling på hofvet mellan mig och grefve
Rantzau, som var dansk ambassad-kavaljer, och då jag,
med goda skäl, sökte öfvertyga honom, att ingen ärligt
sinnad svensk kunde förmås, att göra sitt fosterland till en
provins under Danmark, som Norrige nu vore, och återföra
svenska folkets öde under Christian II:s bödelsvärd, svarade
han mig, att jag skulle se mig före, emedan sådana ord
kunde kosta hufvudet. Jag svarade, att till det minsta
skulle hans konung först ega min värja, innan han finge
mitt hufvud, och den torde icke så lätt stå att erhålla.
Generalen Fabian Wrede stod så nära, att han hörde detta
samtal och kringförde det öfverallt, hvilket verkade ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
