Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig och med lif och blod stå emot öfvervåld. En subskrip
tionslista öppnades på Riddarhus-bordet, derå flere hundrade
tecknade sina namn.
På sekreta utskottets gifna anledning, afsände
konungen deputerade af alla fyra stånd, anförde af generalen
Wrangel, som kommenderat vid Willmanstrand, samt
generalen Stenflycht, att öfvertala dessa rebeller att återvända
till deras hemvist, på hvilket vilkor konungens nåd dem
tillsades. Dessa deputerade råkade rebellerne uti Sala
stad. De blefvo med förakt och spotskhet bemötte.
Bond-hopen svarade, uti konferensen med dessa herrar, att de ej
behöfde konung Fredriks nåd; att han vore för gammal
herre att regera; att de ville gifva honom ett hederligt
underhåll; att kronprinsen uti Danmark skulle blifva Sveriges
konung; att Sverige, Danmark och Dalallmogen skulle
utföra kriget mot ryssen; att de, som voro upphofvet och
vållande till kriget och dess olyckliga utgång, skulle straffas;
att de ville uti Stockholm hålla räfst med alla herrar, som
buro knappar i rocken och besynnerligen med en grefve
Carl Gyllenborg, Tessin och Lagercrantz, öfverste.
Dessa af deputerade återförda hotelser, uppväckte hos
konung Fredrik all uppmärksamhet. Ordres afgingo genast
till galére-eskadern att lemna sin station i skärgården och
komma Stockholm till undsättning. Några sqvadroner af
Lifregementet, Westgötha och Smålands till häst, som voro
i antågande, fingo ordres att, genom forcerad marsch, komma
till Stockholm. Östgötha, Elfsborgs, Westgötha dals och
Jönköpings regementen, kamperade dels på
Ladugårdsgärdet, dels vid Roslagstullen; men på alla dessa var ej mycket
att lita. Danska penningar hade verkat hos manskapet en
tillgifvenhet för de upproriskes tankar.
Öfverste Lagercrantz hade förnummit de upproriskes
hotelser emot honom. Han inställde sig hos konungen och
inneslöt sig uti konungens beskydd; hvarpå konungen
svarade: ”Hvad gagn kunden I hafva deraf\ då jag icke vet
huru jag skall skydda mig sjelf — härpå svarade
Lagercrantz: ”Det väntade jag; men tillåt då Nådigste Herre,
att jag drager försorg om mig sjelf. Denna min värja skall
kosta dem dyrt, innan de få henne.” Han lät genast för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
