- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Första delen. Annotationer och anecdoter öfver drottning Ulrika Eleonoras och konung Fredrik den I:s tidehvarf /
137

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kolonnen träffades major Wrangel till häst, som saluterade
konungen med värjan i handen. Konungen talade iptet
med honom. Ett godt stycke på andra sidan om Jerfva
krog var arrièregardet och kavalleriet, der landshöfding
Wennerstedt fördes arresterad och sjuk uti sin vagn.
Konungen befallde, att han skulle lösgifvas och släppas
fram till staden, att der sköta sim helsa. Detta skedde
ock, men med mycken möda, ty landsvägen var så
uppfylld, att med svårighet en vagn kunde komma igenom.
Under denna tid öfvergåfvo öfverste Adlerstråhle och alla
tvungna officerare dalhopen och inställde sig uti deras
skyldighet emot konungen, men major Wrangel var icke
bland deras antal.

Vid återkomsten till têten af kolonnen, talade
konungen med de församlade af befälet; beklagade deras lidande
under marschen, lofvade att nu genast tillsända dem tält
att kampera uti, mat och förfriskning ; och tilläde att dessa
förnämste han nu talade vid, skulle komma upp till honom
uti hans residens-slott, der han ville afhöra deras besvär
och påståenden och göra dem nöjaktig rätt; hvaremot de
skulle lofva, att intet gå in uti staden, utan lägra sig der
de nu voro eller vid Jerfva. De lofvade allt hvad
konungen äskade och tackade för Dess nåd. Konungen red
tillbaka och befallde mig blifva hos Schedin och föra honom
samt hela bonde-generalshopen upp till slottet. De tågade
och med mig, bevärade, genom staden upp till slottet.

När konungen red genom öfverste Lagercrantz’s linier
gaf han förnyade ordres, att intet skott lossa eller
ofredligt företaga mot dalkarlarne. Lagercrantz gjorde deremot
den föreställning, att om dessa upproriske, som stodo
honom så nära, marscherade mot honom och med våld ville
tränga in uti staden, så kunde han ej undgå, att med eld
och bajonett afhålla dem, emedan han då ej kunde hinna
undfå Hans Maj:ts ordres. Men konungen förändrade intet
sin gifna befallning, utan lade härtill: ”Jag känner eder
hetta; vid min onåd och edert hufvud, skall Ni svara för
eder lydnad.” Samma befallning fick general Wrangel vid
Norrtull. Uti detta förhållande var en obegriplig
contradiction. Det var förmätet af konungen, att exponera sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/1/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free