- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Första delen. Annotationer och anecdoter öfver drottning Ulrika Eleonoras och konung Fredrik den I:s tidehvarf /
142

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

låta från alla sidor göra anfall på Norrmalm. / Denna plan
antog konungen med välbehag.

Major Wrangel uppvaktade icke konungen, men gaf
ordres och emottog rapporter af dalhopen. Uti denna
ställning gick Tisdagen förbi, utan någon förändring. De
främmande sändebuden forskansade sig uti sina hus. Franska
ambassadören hade samlat så många fransoser och bekanta
han kunnat, och försett sig med gevär och krigsmunition.
Dalkarlame gingo flocktals kring gatorna, tiggande
penningar och när de ej fingo, hotade några med sina
lodbössor.

Den 22 om morgonen kl. 6, innan konungen var
uppstigen, gick jag på ett kaffehus vid Riddarhustorget att
taga mitt morgonkaffe. Der råkade jag helt ensam och
oförmodadt major Wrangel uti full uniform, med ringkrage,
värja och pistoler i bältet. Jag bjöd honom kaffe och
likörer, det han accepterade. Vi kommo till tals om
upproret. Jag föreställde honom, huru olycklig utgång den
ofelbart finge, sedan nu konungens makt var
sammanbunden med Rysslands och beklagade upprorets medhållare.
Han vederläde intet af mina tankar, men undskyllde sig
att ej hafva varit upphofvet till detta företagande, utan
följt med, för att afböja oordningar. ”Men om så är” —
svarade jag — ”hvarföre följde herr majoren intet öfver ste
Adlerstråles och de officerares efterdöme, som ställt sig på
honungens sida?”

”Det han jag intet” — svarade han — ”ty jäg har
lofvat dalharlarne att ej öfvergifva dem”

Häremot invände jag, att då han misstänktes både af
konung och hela riket för helt annat, borde han
åtminstone uppvakta konungen, tillika med alla andra officerare
och trogna undersåtare, och ej hålla sig undan med de
upproriskes fältmarskalk Schedin, hvaraf misstankarne
ökades mot honom.

”Ja” — svarade han — ”det torde jag väl göra; jag shall
i dag hl. 11 förmiddagen homrna på honungens cour”

Jag trodde detta vara väl eftertänkt, allenast han
lem-nade sina pistoler hemma. Jag rapporterade konungen
mitt samtal, men Hans Maj:t tviflade, att han det vågade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free