Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
system blef ock af alla tre dessa makter gilladt och
antaget; men kom ej till fullkomligt stadgande, förrän efter
riksdagen 1747. ,
Ehuru konung Fredriks enda omsorg då var, att uti
lugn och sinnesro sluta sin ålderdom, blef den på ett ömt
sätt oroad af grefvinnan Hessensteins oväntade död, som
inträffade den 11 Februari 1744. Allmänna ryktet om
hennes sjukdom och död var, att hon genom konungens
broder, prins Wilhelm, ståthållare af Hessen-Cassel, hade blifvit
med gift afdagatagen och hvartill det förmentes att
konungens hessiska lifmedikus Rath Wigant varit ett verktyg.
Prins Wilhelms fruktan för ett giftermål mellan kopungen
och nämnda grefvinna, grundadt på konungens oinskränkta
kärlek och förtroende till henne, gaf sken till detta rykte.
Hvad som styrkte allmänna talet, var den besynnerliga
omständighet, under hennes sjukdom, att ingen fick se eller
besöka henne, utom doktor Wigant och konungens hessiske
kammartjenare Stern. Hennes föräldrar, syskon, slägt och
vänner blefvo alla afvista och hennes fader, riksrådet grefve
Taube, var svag nog att låta afvisa sig.
Hon lemnade ett ansenligt arf uti juveler, guld, silfver
och lösören, som skattades till tjugo tunnor guld. Men
häraf kom intet hennes barn till godo. Konungen
förordnade sin gunstling, hofmarskalk Erland Broman, och dess
associerade, general-auditören Wewerstedt till förmyndare
och delningsmän. Baron Erland Broman var en man, som
kände hvarken ära eller anständighet; alla hans gerningar
voro utmärkta af egennytta och nedrigheter. Hans broder,
landshöfdingen Carl Broman, blef en tid derefter ock
intagen till detta förmynderskap. Hessiske kammartj enaren
Stern, en annan favorit, biträdde vid bouppteckningen. Allt
detta skedde utan iakttagande af laglig formalitet. Dessa
äreförgätne förmyndare hushållade så, att då grefvarne
Hessenstein hunno till myndighetsåren, var arfvet alldeles
förstördt och förmyndarne bankrutt. Det var ej nog, att
all lösegendom var röfvad; de sålde, efter konungens död,
Ekolsund, som konungen, med ständernas samtycke, hade
skänkt sina söner, till kronprinsen Adolf Fredrik, emot
75,000 plåtar, som icke till en tredjedel svarade emot dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
