Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grosshandlaren Springer uti Stockholm var dristig nog
att, genom ett memorial till de hundrade äldste af
borger-skapet, tilltala borgmästaren Thomas Plomgren, för det
han, såsom riksdagsfullmäktig vid riksdagenT742 och 1743,
inlåtit sig uti successionens reglerande, utan att deröfver
höra menigheten, såsom riksdagsfullmäktiges principaler,
dem en så vigtig författning endast tillkommo. Han
förklarade väl tillika, att han det icke gjorde af missnöje
öfver valets utgång. Plomgren bevisade nog handgripligt,
uti hvad mån Springers tanka var stridande mot Sveriges
grundlag och sakens beskaffenhet.
Danmarks pretentioner på svenska kronan, understödda
af allmogens uppror och 3 stånds omröstning 1743,
sammanlagd med så farlig, yppad fråga uti rikskonstitutionen,
som principalatsmakten, förmådde rådkammaren att taga
del uti denna tvist. Men både rådet och Stockholms
magistrat funno saken för öm, att deröfver yttra sig, utan
lem-nade den till ständerna; Springer imponerades tystnad.
Riksråderne baron Åkerhjelm, Cronstedt, Arvid Posse,
Wran-gel och Lagerberg gynnade Springers person och tankar
och följde uti alla saker Åkerhjelms röst.
Springer fortfor lika väl med tlllmälen mot
borgmästaren Plomgren, och uti båda partierna värfvades mot och
med uti principalats-frågan. Konungen och rådet funno
sig föranlåtna, att sätta handelsmannen Springer i arrest,
från hvilken han, efter några månader, blef endtledigad,
genom en träffad förlikning med Plomgren, inför rådet.
Kejsarinnan Elisabeths förhållande mot Sverige, sedan
fredsslutet 1743, hade varit utmärkt af vänlighet, så emot
riket, som emot kronprinsen. Ryssland hade ock hållit
sig neutralt, uti det häftiga krig, som redan 1740 blifvit
upptändt emellan Österrike, England och Holland, emot
Frankrike, Preussen och Spanien. Men sedan kejsarinnans
förtrolighet med Frankrike blifvit afbruten och England
samt Österrike fått influence uti ministéren, gick Ryssland
uti förbund med desse och hade till föremål, att draga
Sverige utur franska förbindelsen.
Ehuru hemlig hattarnes hufvudmän höllo sin plan med
det unga hofvet, att vid konung Fredriks död utvidga ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
