- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
7

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skaper, som rikets värf fordrade; och hvilken antingen ingen
tanka egde, eller tänkte i smått.

Majoren vid Södra Skåningarne, grefve Hans Henrik
von Liewen1), en upplyst och illistig man, var den ende
som bemästrade sig Kronprinsens oinskränkta förtroende.
Dertill banade han sig vägen genom Södra Skånska
kavaleri-regementet, som då var ledigt, efter den olycklige grefve
Charles Emile Lewenhaupt, hvilket regemente konung Fredrik
gaf till Kronprinsen. Majorsbeställningen gaf grefve Liewen
inträde hos sin kongl. chef och hans öfverlägsenhet i
förstånd, verkade Kronprinsens undergifvenhet.

Adolph Fredrik, jemte ett fördelaktigt utvertes utseende
och växt, egde ett fromt sinne, utan falskhet; men ingen
af de egenskaper, som throner äska. Hans
urskiljnings-gåfva, hans begrepp, hans minne, hans drift och hans
be-hjertenhet voro mer är vanligt inskränkta. Håglög och
skygg för arbete och bekymmer, fann han sin sällhet uti
sina kammarnöjen.

Hans uppfostran var vanvårdad och hans seder liknade
alla tyska småfurstars. Hans kammarbetjening älskades
och troddes framför allt. Hans tal föll mest på jagt, och
rörande en handfull soldater, som han exercerat och
pryglat i Eutin; så ock på öfverdrifna och orimliga historier
om honom sjelf och andra i Tyskland. Han rökte mycket
tobak och sedan han slutat sin måltid, gick han alltid, på
gamla tyska, furstliga sättet, till skänken med sina gäster,
att der, stående, tömma några pokaler rehnskt vin.

Eh dag, vid konung Fredriks bord, förtäljde Kronprinsen
vidlyftigt, om ett kommando trupper, som han anfört, uppå
sin herr faders ordres. Konungen, för att förkorta detaljen
af denna krigiska beredning, frågade: Hvart skulle dä Eders
Kongl. Höghet med dessa trupper taga vägen?

”Jo” — svarade Kronprinsen — ”emot ett parti
zigue-nare, som voro infallne uti min faders stater.”

’) Hans Henrik von Liewen, Grefve, f. 1704; hofjunkare 1720; major vid
skånska kav.-reg:tet 1741; slutligen öfverste för samma reg:te; R. S. O.
General-löjtnant; Riksråd 1760. Serafim er-riddare 1762. General-gouvernör
och Greifsvalds akademi-kansler 1766; öfverste-marskalk 1772; entledigad
från alla sina embeten samma år d. 22 Augusti; återkallad i Rådet samma
dag och förordnad till riksmarskalk; död ogift 1781.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free