- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
23

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett adeligt jungfrustift. PJianen var författad af grefve Tessin
och privilegierna underskrifna af konung Fredrik. Under
Hennes Kongl. Höghets direktion, blef riksrådet Lagerbergs
enka, grefvinnan Ottiliana Wellingk abedissa. En blå
si-dentygs-robe, samt ett hvitt band, kantadt med en smal blå
rand, uti hvilket hängde ett hvitt emaljeradt kors, med
ini-tial-bokstäfverne L och U9 blef fröknarnes stiftsuniform och
ordensmärke. Wadstena slott blef skänkt till deras boning.
Tvenne riksråder blefvo förordnade till deras sysslomän
ock inspectores erarii; men ingen annan fond blef härtill
af Hennes Höghet eller Konungen anslagen, än den, som
vid hvarje inskrifning, af de unga fröknars föräldrar, kunde
betingas; hvilken, till kapital förvandlad, skulle, genom
inlöpande intressen, utgöra stiftets underhåll. En så svagt
underbygd inrättning kunde ej ega synbar framgång.

Ehuru berömliga dessa båda inrättningar voro, förslogo
de ej att fästa i nationen den kärlek och det förtroende,
som fordrades till regementsförändringen, hvilken var det
unga hofvets förnämsta syftemål. Det kunde ingen uti riket
undfalla, af efter konung Fredriks död, skulle kronan komma
på Adolph Fredriks hufvud; men spiran föras af Lovisa
Ulrikas hand, och Hennes EJöghet hade gjort sig mer
fruktad än älskad.

Sedan konung Fredrik hade fått för andra gången en
häftig anstöt af slag 1748, som på ett märkeligt sätt
försvagade hans minne, fick Kronprinsens och Prinsessans
re-geringslystnaji mera utrymme. Ingen sak förehades i
rådkammaren, den icke Hennes Höghet mästrade och det minsta
lagens motstånd retade henne till häftiga utbrott. Grefve
Tessin sökte väl befordra Deras Högheters vilja, och
öfver-skyla Hennes Höghets despotiska lynne; men hans kredit
uti rådkammaren, den han vanskötte; för att följa hofvets
nöjen och roa samt fira Hennes Höghet kronprinsessan —
var så i aftagande, att han som oftast hade den harmen,
att se rådspluraliteten vara in contrario voto mot honom.

Riksrådet baron Anders Höpken, tillika med de unga
herrar riksråder, ville tänka sjelfva och mest hela
rådkammaren började frukta konungamaktens missbruk i konung
Adolph Fredriks hand. Misstankarne ökades ock mycket

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free