Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna ambassads egentliga ärende var, att bevaka
kronprins Gustafs tillkommande giftermål med danska
prinsessan och bemedla ett eventuelt utbyte af Holstein mot
Oldenburg och Delmenhorst. Uti båda dessa
angelägenheter hade han önskad framgång. Ministéren i Sverige
tillika med Råds- och Hatte-partiet, som utgjorde då
ständernas pluralitet, vöro af lika tankar. Hennes Maj:t
drottningen var ensam af annan tanka. Adolph Fredrik bar
väl ett ärftligt agg emot Danmark; men som ingen passion
regerade häftigt uti hans hjerta, så var han nog benägen
att samtycka till allt, hvad som till rikets lugn, väl
och befredande lända kunde; men han var icke sig sjelf
lemnad.
Danska ambassadören hade ock det nöjet, att få
ratifikationen på norrska gränsetraktaten, hvilken öppnades
den 3 April 1749 och tecknades den 21 September 1751.
Alla Sveriges förbindelser med Frankrike, Preussen
och Danmark blefvo af riksens ständers secreta utskott å
nyo stadfåstade och till noga handhafvande
rekommenderade, genom riksens ständers svar uppå Konungens secreta
proposition till ständerne.
Hofpartiet väckte, med. sorgfållighet, alla ämnen till
missnöje emot Hattarne och Rådet. Konungens och
Drottningens smickrande löften om befordringar, jemte ett
nådigt bemötande vid hofvet, verkade ock, att en del Hattar
öfvergåfvo sina förbindelser med Hatte-partiet, men till en
obetydlig del. Pluraliteten bland ständerna kunde hofvet
ej vinna. De kongl. personernas seder och tänkesätt voro
dertill ej lämpliga och dessutom var fransyska
ambassadören marquis d’Havrincourts korruptions-kassa för mäktig,
att af hofvets fagra ord och löften förlora sin kraft uti
nationen. Hofvet var utan penningar. Kallsinnigheten mellan
England och Sverige, uppkommen genom ministern
Guidi-kens 1746, var orsak att ingen engelsk minister residerade
i Stockholm, och England var den enda puissance att sätta
emot Frankrike. Kejsarinnan Elisabeth följde merå sina
kärleksnöjen, än europeiska hofvens affärer. Ryska
ministern uti Stockholm, grefve Panin, som efter sin mission i
Sverige blef kansler uti Ryssland, var en tranquil och he-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
