Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Hvad skall jag tro, när jag ser mina vänner af
rik-sens ständers kommission fängslade?”
Jag svarade, att jag med bestörtning hörde, att
löparen Ernst, några underofficerare med kaptenerne Puke och
Stålsvärd, de der voro angifna för en högst straffbar
stämp-ling, hade kunnat förvärfva ett ärorikt namn, af Eders
Kongl. Maj:ts vänskap, det jag trodde att Eders Maj:ts
trogna undersåtare, så väl bland riksens ständer, som
andra stånd, bättre förtjente; ehuru jag ännu ej kunde veta,
i hvad mån de voro mer eller mindre brottsliga, eller hvad
vidd deras anslag kunde innefatta.
Konungen svarade härpå:
”Ja, jag ser väl, att det går mig som Carl Stuart; jag
är dertill beredd och skall i mitt hus försvara mitt lif
intill sista stund”
Det gjorde mig ondt, att se Konungen, som var
fredlig, from och god, så bedröfvad och förtryckt i sin själ,
och svarade jag hönom:
”Ällernådigste Herre! edra tankar i denna stund
här-flyta af oeftertänksamma och olyckliga rådgifvare; varen
öfvertygad, att svenska nationen är sig lik; älskar och
vördar, nu som alltid, sin öfv erhet. Ingen dödlig, af ständer
och alla undersåtare, finnes, som hyser mot Eders Maj:t
den minsta våldsamma tanka, och skulle något förrädiskt
mot Eders Majits person företagas, så kan Eders Maj:t
vara säker om allmänt biträde och finna ett täflande, att
med lif och blod försvara Edert lif”
Härefter sade Konungen:
”Gör herr landtmarskalken det ock?”
”Jo” — svarade jag — ”men det grämer mig, att Eders
Kongl. Maj:t har kunnat tvifla derpå”.
”Nå, så gif mig er hand derpå” — sade Konungen och
räckte mig sin.
Jag svarade:
”Kan min hand vara säkrare än mitt hjerta och den
ed jag svurit? det vore en despectueuse förmätenhet, att
räcka Eders Maj:t min hand”
”Nej” — sade Konungen — ”jag äskar det för min
tranquilletet”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
