- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
123

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hennes Maj:t Drottningen var väl icke härmed nöjd,
men yttrade sig häröfver i hemlighet, att detta regemente
skulle kosta mitt hufvud; det fick jag veta af fru Spetz,
Hennes första kammarfru. För öfrigt lät Hon intet märka;
ty utom Hennes fruktan för sig sjelf och för Konungen,
var hela Hennes håg då vänd, att frälsa hofmarskalken
baron Horn och grefve Brahe. Hon kallade ock till sig
riksråderne Höpken, Wrede, Ekeblad och Palmstjerna;
försäkrade dem och hela Rådet om sin nåd och att Konungen
vore allvarligen sinnad att tillfredsställa Riksens ständer
och nationen, samfr för alltid förena sig med sin
rådkammare, och deijemte önskade Hon att de olycklige, grefve
Brahe och baron Horn, måtte till lifvet frälsas. Häröfver
begärde Hon Riksens Råds utlåtande och råd.

Riksens Råd förklarade deras underdåniga tacksamhet
och glädje, att se den dagen nalkas, då de kunde återvinna
Hennes Majrts förtroende, det de med grämelse så länge
saknat och det de genom sitt nit och trohet emot Konungen
och riket, skulle söka att förtjena och bibehålla. Men hvad
grefve Brahes, marskalk Horns med fleres process
beträffade, så kunde de dervid intet uträtta, såsom en sak, den
Riksens ständer alldeles skiljt från deras kunskap, åtgärd
och deltagande; men att döma efter den bittra jäsning, som
verkade uti alla sinnen, såge det svårt, om icke omöjligt ut,
att till dessa brottsliges förmån något åstadkomma1).

Efter förflutna fyra veckors trägna och mödosamma
arbeten och ransakning, fälldes, af Riksens ständers
kommission, dödsdom* 2) öfver grefve Brahe, marskalken baron Horn
med flere, hvilken dom satte Drottningen uti förtviflan.

’) Till negotiationen för reconciliationen med Rådet begagnade Drottningen
riksrådet grefve Carl Scheffer. Hon hade många planer och gjorde stora
uppoffringar, för att rädda Horns och Brahes lif, ehuru allt förgäfves;
hennes ofta anförda journal innehåller intressanta berättelser härom; se
bilagan N:o XXIII.

2) Se: ”Riksens högloflige ständers kommissions dom öfver f. d. öfversten och
grefven Erik Brahe, hofmarskalken och riddaren friherre Jacob Gustaf
Horn, kaptenen Magnus Tjeder Stålsvärd, kaptenen Jan Puke, sergeanten
Gabriel Mozelius, föraren Gustaf De Lachapelle, degraderade rustmästaren
Pehr Christiernin Pehrson och Israel Escholin samt löparen Anton Ernst
Angel; tryckt på Riksens höglofliga ständers befallning, vid Riksdagen år

1756.

Fersen. Hist. Skrifter. IL

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free