- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
158

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han funne sig vid ett sådant steg sjelf, hade hon intet
hinder att lägga honom i vägen; han kunde strax gå,
dörren skulle vara honom öppen. Detta deconcerterade
honom. Grefvinnan Hårleman begynte då, vid det hon fick
honom i armen, fråga honom, om han vore galen? Hon
var alltid på en mycket familier fot med honom. Han
skulle sjelf få tort; ty om han betänkte sig, kunde han
intet neka, att detta memorialet haft elak effect. Han
ra-doucerade sig då; beklagade att effecten varit sådan och
protesterade, att hans intentioner varit helt annorlunda;
hvarvid ock detta stannade, utan att han gjorde mera allvar
af alltsammans.

Men några dagar efteråt råkade Hennes Maj:t honom,
hos Konungen. Han begynte då att tala, huru han
felici-terade sig, att hafva kunnat visa sin complaisance för
hof-vet, med sitt afskedsmemorial; emedan ingenting skulle
vara Konungen angenämare, helst Hans Maj:t redan skulle
omtänkt, på en successor åt honom, i gouverneursembetet.
Konungen, som med all försigtighet, ändå alltid sökte
me-nagera denna kinkuga mannen, svarade honom härtill: Nej!
med betygande af sin förundran, hvarifrån han kunde taga
detta? Tessin märkte då, att Konungen icke tänkt deråt;
men vände sig till Drottningen: Eders Maj:t har redan i
sitt sinne utsedt mig en efterträdare. Drottningen blef
häraf så mycket ondare, som det hade en air af, att hon,
i sådana saker, kunde dölja något steg för Konungen; och
frågade honom fermt, hvarifrån han tagit en sådan
osanning och hvar då denne efterträdare skulle vara?
påläggande honom, att utan omsvep säga alltsammans. Han
nämnde då Henning Gyllenborg. Hennes Maj:t utbrast
med indignation: Ce coquin? — Derpå retournerade Tessin,
att det inför en rådsherre vore om en landtmarskalk ett
så omildt omdöme, att han icke kunde dölja det, hvarken
för Gyllenborg sjelf, eller för Ständer och allmänhet.
Hennes Maj:t svarade, att det kunde han göra. Hade
Gyllenborg sagt denna lögn, vore han ock en coquin, som lagt
en Drottning en sådan osanning till last, och denna
berättelsen skulle grefve Tessin sjelf vara ansvarig före, som
yppat Gyllenborgs utlåtande till honom. Drottningen frå-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free