- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
159

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gade, hvem som sagt detta. Tessin svarar: Dalin. Hennes
Maj:t ville då genast nedkalla Dalin. Tessin påstod att
denne vore coquin. Drottningen påstod att han skulle höras.
Tessin invände, att detta vore att compromettera en
rådsherre, att ställa honom inför Dalin.

På sådant sätt hade denna scenen varat till kl. 8 på
aftonen; men till slut hade han (Tessin) ändteligen begynt
sina protestationer. Konungen derpå förklarat honom sin
åstundan, att behålla honom i sina embeten och Tessin
omsider lofvat återtaga sitt memorial.

Fältmarskalk Ungern och de förnämsta af Mössorna
rådde Konungen, att behålla Tessin, på det alla hans
insinuationer och rykten skulle blifva utan verkan. Derföre
profiterade Konungen af denna moment, att få honom qvar;
en fausse démarche, som hennes Maj:t nu efteråt ser, men
då intet. Grefvinnan Hårleman och grefve Bjelke veta
denna historien.

Riksrådsvalen, Många intriger om Hamilton. Det blef
då ändteligen, genom complaisance för hofvet, så mycket
uträttadt, att justitiekansleren Löwenhjelm, som hörde
Mössorna till, kom på förslaget. Med honom ock Fleming.
Deremot alla ville ha Hamilton, och hans egen högfärd
höll honom i den activa tankan, att han var högst värdig.
Konungen nämnde Löwenhjelm, oaktadt Hamilton var uppe
sedan och ref af sig kläderna, visade blessurer i armen,
med Macklier, och brummade grufveligen, och hans broder,
fältmarskalken hotade, att ständerna skulle nämna honom
utan förslag. — Andra föreslagit ock Carl Scheffer, som Ulric1)
rebuterade före, under pretext, att Konungen intet kände
honom och han skulle aldrig tagas; men hvad var ej
surprisen när han nämndes och Hamilton andra gången gick miste.

Som Mössorna hade ett agg och fruktan till general
Ehrensvärd, som hade finska fästningsbyggnaderna under
sin hand och dessa medel vid riksdagarne gåfvo ej allenast
Hattpartiet mycken styrka, utan Ehrensvärd i synnerhet
mycken makt och pouvoir, öfver väl 100 personer;
hvarigenom han, för sin person, blef vid alla tillfällen betydelig, *)

*) Scheffer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free