- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
255

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men ständerna behagade nu äfven anse dem såsom
krono-jouveler uppä den grund, att då grefve Tessin, något tidigt
före sin afresa till ambassaden, emottog dessa jouveler,
satte han dem, för sin säkerhet, i Statscontorets vård, vid
hvilket tillfälle, äfvensom när de återtogos af honom
deri-från, de uti qvittencerna kallades kronans jouveler. Hvad
detta var för bevis emot Heyrats-kontraktets innehåll och
den instruction, som grefve Tessin gifven var, att till
prinsessan Lovisa Ulrika/öfverlemna de medsända jouvelerna,
det kan en hvar döma.

Emedlertid och så snart förenämnde Ständernas bref
ankom, var Hans Majrt rätt bekymrad för den
ledsamhet, som häraf kunde blifva en följd för Drottningen; men
Hennes Maj:t anhöll att uti denna saken, såsom specielt
rörande dess höga person, få efter eget behag disponera
sig; allenast tid och rådrum blefvo henne lemnade.

Till den ändan lät Hennes Maj:t uppkalla grefve
Fer-sen; men som han förmodeligen aldrahälst undandrog sig
alla Drottningens samtal i detta ämnet, lät han svara, att
han vore illamående, inen att i det stället anstalt vore
fogad, att tvenne Secreta utskottets ledamöter, nemligen
general Kaulbars och ceremonimästaren Palmfelt, skulle till
Hennes Maj:t uppkomma. Inför dem talade Hennes Maj:t
ganska högt, sägande att hennes rättighet till sina
Berlin-ska jouveler vore ostridig; att hvad kronans vidkomme, en
sådan revision kunde ega sina skäl, så länge de lågo i
Räntekammaren; men att då de voro i Drottningens
händer vore den indécent; att emedlertid, så snart de kunde
utbrytas ifrån dem, som hörde Hennes Maj:t
particulièrement till, skulle Hennes Maj:t intet högre vinlägga sig om,
än att få aflemna det hon med så mycket misstroende
under händer hade och en prydnad den hon hölle sig för
god att bära, men hvaraf* orden i intentionen voro, som det
heter: ”contre sa dignité de porter.” Desse tvenne
deputerades embarras föll Hennes Maj:t genast i ögonen. Men
om aftonen, då Hennes Maj:t communicerade grefve Brahe
hvad hon sagt dem, yttrade han sig, det vore skada att
Hennes Maj:t icke sagt dem det skrifteligen ; hvarpå fröken
Dttben fick befallning, att skrifva den bekanta billetten till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free