- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
264

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Drottningen fann honom strax något betagen, och han
frågade med mycken curiosité, af hy em Hennes Maj: t då
hade kunnat iå denna underrättelsen?

Drottningen sade honom rent ut: ”Af grefve Hård”

Han nekade då icke vidare dertill, men påstod, han så
hade handterat denna sak, att numera icke spår vore deraf,
och att han intet hade att befrukta. Denna conversationen
varade länge och vände sig på flera reflexioner, relativa
till dåvarande omständigheter. Drottningen ville att han
skulle vänta till grefve Fersen var bortgången, för att tala
med Konungen; men han ursägtade sig och tog afträde,
sedan han lofvat att dagen derpå uppkomma.

Hård och Brahe voro nu näppeligen borta, förr än
Ribbing och Meyerfelt inställde sig. Man såg nu hela
Norrmalmstorg fullt med artilleri, som vände kanonerna åt
Slottssidan, och allt hvad som hörde Hattarne till i rörelse
och till häst. Deras Majestäter väntade sig nu föga annat,
än att blifva förklarade vara i uppenbar fångenskap. Under
allt detta utlät sig baron Ribbing, att ehvad anstalter göras
kunde, vore han ändå viss, att om Konungen visade sig,
skulle menigheten, som altid vore densamma, ändå
slute-ligen decidera saken till Konungens faveur. Hans Maj:t
svarade: ”Jag är färdig; men utan att af någon trupp vara
åtföljd, vore en sådan entreprise bara galenskap; vill mitt
Gardie gå med, skall det snart visa sig, hvar couraget först
skall brista.” Derpå gick Hans Maj:t ned åt lilla
borggården; vakten gick strax i gevär och Anrep, som då var
ca-pitaine, blef af Konungen i tysthet tillfrågad, om han ville
i denna extremiteten vara Hans Maj:t med sin trupp
följ-aktig, och om han hade ammunition för vakten. Till det
första svarade han nej och likaså till det andra, skyllandes
att den var ifrån vakten borttagen; ehuru Konungen visste,
att den, efter gamla författningar, altid borde vara tillhands.
På ett sådant svar var då för Hans Maj:t intet att göra.
Härvid erinrar sig Hennes Maj:t en horreur, som uti
Palm-stjernska commissionens protocoller blifvit, igenom skrämsel,
satt i en af hofbetjenternes mun, som olyckligtvis blef för
samma Commission framdragen: att nemligen Hennes Maj.t,
då Konungen för ingen del skulle hafva velat gripa an ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free