Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla skäl voro fåfänga. Då utlät sig Brahe, att efter han
(Rudbeck) icke ville, uppå hvilken den enda styrkan af
trupper, nemligen biträde af Uplands regemente, berodde,
så vore då med tvenne tomma händer och utan soutien af
några vapen, intet att uträtta; utan finge man då hålla så
god contenance, som man kunde och besynnerligen visa sig
ferm, oaktadt marskalk Horns arrest. Detta gjordei också
Hennes Maj:t, besynnerligen emot riksrådet Scheffer, som i
denna vefvan tog sig en ganska embarrasserad och
beställ-sam mine, yttrande sig att sakerna voro bekymmersamma ;
men under allt detta fixerade Hennes Maj:t, för att utröna
dess contenance. Drottningen svarade honom: ”En riksdag
som denna, kan man förvänta sig allt; man får se hvarthän
de vilja gå; det är icke ett parti, det är en faction.” Som
han småputtrade för sig sjelf, hade fröken Dtiben i förstugan
mött honom, då han kom från Drottningen, sägande för sig
sjelf: ”c’est une terrible femme”
Kl. mellan 8 och 9 och när Hennes Maj:t återkommer
. ifrån Konungen i sina rum, finner Hennes Maj:t, tiU sin
obeskrifveliga förundran, den omtalte von Scheven, som,
med ett förtvifladt utseende och håren kring öronen,
utbrister om sin förestående hårda olycka. Han hade i går fått
50 ducater af marskalk Horn, att sauvera Mozelius med;
han hade löpt öfver allt, att få rätt på honom; han hade
omsider dolt honom i sina rum; men innan Mozelius hunnit
sätta sig på fri fot hade Commissionen skickat vakt, som
sagt sig säkert veta, att Mozelius vore der och som,
oaktadt von Schevens nekande, framletat och arresterat honom.
Att han intet mera hunnit, än att uppsprätta Mozelii kläder
der dessa ducater, dem han nu öfverlemnade, varit insydde.
På allt detta frågade Drottningen honom, hvad hon nu
kunde göra, till hela denna, saken och hvarföre han icke
behöll de 50 ducaterne, att sauvera sig sjelf. Han sade sig
då hafva varit tjuf; ty i sanning var det Salig Konungens
ducater, dem marskalken fått till distribution åt de
olycklige, som skulle rymma. 8 veckor derefter tordes v. Scheven
aldrig ligga hos sig, utan låg i Konungens garderobe; men
rymma gjorde han icke och blef väl ofta frågad, men
honom kunde intet bevisas. Denna anecdoten berättas för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
