- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
270

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade den nouvellen, hvilken ännu mera gjorde grefve Brahe
aäker, att nemligen han, genom en Pukens maitress, hade
moyens att avertera honom om allt hvad han ville; att
Pukens fermeté vore oföränderlig *); att denna hans maitress,
igenom en bekantskap hon hade med vaktmästaren vid
Castenhof, skulle introducera sig i hans arrest, låta Puke
samma afton sauvera sig i hennes kläder och så i hans
ställe förblifva i arresten. Kort sagdt, allt stötte tillhopa,
att afhålla grefve Brahe ifrån det enda partiet, som varit
för honom lyckligt, så mycket mera, som Carl Sparre
redan, igenom grefve Brahes bestuckne inspector, fått hela
härftråden om kulorna och patronerna.

Brahe framsteg derpå, tog Konungens hand med den
ena och Drottningens med den andra handen och kysste
derpå begge Deras Majestät ers händer med de orden:
"Edra Majestäter skola till det ringaste finna, att jag i allt,
ehvad öde mig ock må kunna öfvergå, burit mig åt och skall
mig skicka, som en hederlig och ärlig karl, hvilken med
uppriktigaste vördnad är Deras Majestäter tillgifven”; —
hvar-uppå han ryckte sig bort och gick sin väg, oaktadt Hennes
Maj:t kallade honom tillbaka för att, om möjligt vore,
ännu beveka honom att frälsa sig. Detta var ock den sista
gången Hennes Maj:t såg honom. Grefven var
obeskrif-ligen rörd sjelf, och oaktadt alla horreurer, som insinuerats
Drottningen, är hon viss om, att fast han aldrig förgifvit
friheten de bon gré, hade han dock uppfyllt sina
engage-menter. Drottningen är ock säker om, att regeringssättet
aldrig fått den extension, som det nu eger.

Konungen och Drottningen voro sjelfva ganska rörda
och hunno knappast hemta contenancen, för att företaga
den promenaden, som samma eftermiddag och genast
gjordes till Djurgården; under hvilken Deras Majestäter behöfde
ihopsamla alla krafter, för att visa ett gladt utseende, som
så i själen dementerades.

Yid hemkomsten ifrån Djurgården, fingo Deras
Majestäter den foudroyanta tidningen, att Puken, långt ifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free