- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
285

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

geliga nouveller, som, ifrån ,den ena minuten till den andra,
likasom strömvis förnyades. Erkebiskopp Henrik
Benze-lius anmältes nu, till Deras Majestäters stora förundran och
surprice, begära företräde. Denne mannen hade, sedan
oroligheterna började under Riksdagen tilltaga,
hemligen-fattat det beslutet att öfvergifva alltsammans; men
före-gifvit att hans helsa behöfde skötas och på det viset skilj dt
sig ifrån Stockholm. Man kan svårligen föreställa sig
Deras Majestäters’ nöje, att se denne gamle mannen, i ett
ögonblick då allt öfvergaf hofvet, på första tidning om den
nya olycka, kommen i en fart derifrån och icke stanna
annorstädes, än hos Deras Majestäter, för att i
underdånighet hembjuda dem sitt biträde, i hvad måtto det kunde
nödigt pröfvas. Han yttrade sig, utom denna
omständigheten helt visst skola hafva följt sin föresatts, som var att
icke mera komma till Riksdagen. Med fullkomligaste
uppriktighet svarade Deras Majestäter genast, uppå detta
rörande vedermäle af hans tillgifvenhet, döljandes ingenting
utaf den tilltänkta förändringen och frågandes honom hvad
han trodde vara att göra. Han svarade, att så kärt honom
hade varit att se Deras Majestäter, och de dem tillgifne,
försatte utom all den afvund och förföljelse, som de
utstått, han numera, i den utgång som sakerna tagit, icke
såg annan utväg, än att kasta sig under Guds hand, med
förlitande, att Han, oaktadt meniskors bitterhet, skulle i
sinom tid ändå leda allt till ett godt slut; att han utbad
sig få veta Deras Majestät ers intention vid alla
förekommande tillfällen, då han, gfter yttersta förmåga skulle göra
sig högsta vinning, att leda sitt stånd till all fogelighet.
Hennes Maj:t bibehåller än i dag detta Erkebiskoppens
hederliga och ömma förfarande i den nådigaste åtanka, hvaraf
hon då så mycket mera var betagen, som. det tycktes vara
hennes lott, att ifrån alla sidor röna illfund, vedervilja, hat
och förföljelse.

Uti denna «vefvan var det äfven, som riksrådet Wrede
hos Hans Maj:t anmälde, det han ifrån dess rådsembete
önskade blifva entledigad. Han tycktes nu befara, att
Hattarne i sin öfvermakt skulle skrida till våldsamheter,
uti hvilka han i framtiden icke ville vara invecklad. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free