- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
291

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grefve* Bjelke, i anseende till h varjehanda omständigheter,
ännu icke var eclateradt, veta, att Commissionen ämnade
låta henne till förhör uppkalla. Hon sjelf hade härvid ett
otroligt mod; men hennes bror, kammarherren och i
synnerhet hennes moder, ville för all ting att hon, för att
undvika denna kallelsen, skulle fara till sin cousin
commerce-rådet Dtiben på Riksten, det hon omsider, för modrens
skull, hvilken härvid reclamerade all sin authoritet, gjorde.
Hennes Maj:t anser detta såsom en fint af Hattarne. De
visste väl hvad förtroende Drottningen hade till henne och
trodde att hon, i denna olyckan, kunde vara Drottningen
till någon tröst. Det är ock sant, att Hennes Maj:t igenom
fröken Dübens bortresa, blef helt ensam. Fröken Dtiben
hade en stark karaktär och var mycket attacherad den
hon hade förklarat sig för. Drottningen sörjde henne
mycket.

Få dagar före executionen hade Hennes Maj:t velat
försöka det yttersta. Konungen lät dä, igenom Canslirådet
Dalin, uppsätta en supplication, i grefvinnan Brahes namn,
hvaruti hon anhöll att Hans Maj:t ville i nåder sjelf göra
ett steg att fria honom. Hans Maj;t accompagnerade detta
med en declaration, hvaruti Konungen förklarar sig, för
sin del vilja nyttja en Majestätet i alla länder urgammal
åtföljande rättighet att benåda, eller att utsätta
afstraff-ningsdagen. Detta att aflemna i Rådet, for Hans Maj:t
sjelf in från Ulriksdal. Men Riksens råd vägrade mangrant
att emottaga densamma. Konungen påstod, att det
åtminstone måtte införas eller läggas till Protocollet, såsom ett
bevis af dess nåd och goda vilja emot de olycklige; men
Rådet ville sig hvarken beqväma till saken eller ens taga
det upp i handlingarne, på det att ett, för Konungens
sinnelag, så justificatift steg, aldrig skulle få något spår efter
sig för framtiden. I synnerhet distinguerade sig grefve
Ehrenpreuss, med sin obeveklighet vid detta tillfälle.

Innan Deras Majestäter reste ur staden, för att flytta
till Ulriksdal, var det någon, som Hennes Maj:t nu icke
kan påminna sig, som, i mycken confidence, gaf Hennes
Maj:t vid handen, att ingen leuteration vore att vänta uti
Commissionens dom; men att man icke borde misströsta,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free