Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty det oaktadt skulle ändå exeeutionen deraf icke gå för
sig. Sanningen är, att dagen före exeeutionen blefvo
ka-nonerne placerade på broarne och riktade på gardet, som
skulle formera spetsgården. Åtskilliga tycktes förmoda,
att om Konungen den dagen kommit till staden, så skulle
en förändring varit lätt möjlig; men Hennes Maj:t afser
icke, då man noga erinrar sig alla anstalter, hvad htväg
varit öfrig, att sauvera de olycklige; men allt för väl huru
Hans Maj:t kunnat väl, till alldeles ingen fromma,
blottställa sin höga person uti ett upptåg, som blott med en
värnlös menighet skolat börjas, emot en beväpnad makt.
Så snart baron Horn förnam huru litet nåd för honom
och de öfrige varit uti plena, beredde han sig, utan annan
tanka, att undergå sitt öde. Han lät strax till sig kalla
doctor Schröder i Storkyrkan, som också fick
Commissio-nens lof att besöka honom. "Denne hans biktfader blef
ock kort derpå af honom skickad till Deras Majestäter,
med tillsägelse att lägga hans underdåniga vördnad for
Deras Majestäters fötter och derjemte tacka för all
framfaren nåd och ynnest. Han kunde aldrig densamma, utan
djupaste erkänsla, sig erinra; men hvad uti hans nu snart
till slut löpande ögnablick honom besynnerligen ömt om
hjertat låge, vore att nådigt af Hennes Maj:t Drottningen
blifva förvissad, om tillgift för hvad han, under förloppet
af sina smärtefulla förhör, kunnat säga, rörande Hennes
Maj:ts höga person. Att sådant emot hans vilja undfallit
honom, uti den misströstan, hvilken honom för några
ögonblick blifvit injagad, om Hennes Maj:ts höga protection;
att han inför Gud önskade att sådant aldrig händt; men
att Gud också vore hans vittne, huru svårt ett sådant prof
för honom varit, och att han nästan borde vara förundrad,
att i all sin. ångest och bekymmer, hafva bibehållit sitt
sunda förnuft. Ehuru nu marskalken, af hvad honom
kunnat i bekännelserna mera undfalla än han nu ville hafva
sagt, ingalunda fann något vara af det värde, att det kunde
i minsta måtto läggas Drottningen till någon väsendtlig
last, vore likväl ingenting i verlden honom nu hugneligare,
än att förvissas, att sådant allt ingen verkan egde uppå
Hennes Maj:ts sinnelag emot honom, hvaruppå han, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
