- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Andra delen. Annotationer och anecdoter öfver konung Adolph Fredriks och drottning Lovisa Ulrikas tidehvarf, från och med år 1743, till slutet af 1756 års riksdag /
305

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stilen icke är hans1). Sanningen är, efter Oelreichs
intygande, den, att då detta Manifestet var af Partiet
samman-fattadt och beslutadt att det skulle baron Erik Wrangel
tillegnas, hvilken man allena, för hans steg med
Silfver-hjelm, icke lagligen gerna kunde fördöma, skickades det
af riksrådet Palmstjerna till hans fordna maitress, den
namnkunnige Erik Benzelii dotter, som då uppehöll sig på
gränsen i Norrige; hvilken hemligen lät, igenom en vid
namn Flodin, uti baron Wrangels namn skicka det till
Sahlfelt och Hellberg, på ett sätt, som ransakningarna och
domen närmare innehålla. När man nu eftersinnar, att på
detta hopsmidda documentet, hela processen emot baron
Wrangel sig grundar, att han deruppå blifvit vägrad legd,
och contumaciter dömd från lif, ära och gods; så finner
man ej allenast hvad för en neslig och hätsk orättvisa
honom nästan mer, än alla hans andra medföljare i 1756 års
förföljelser öfvergått, utan man häpnar icke mindre för de
ohyggeliga stämplingar och snaror, som partiet allestädes
i riket, med så mycken hemlighet utbredde, till
medborgares undergång. Man häpnar än mera, när man ser på
hvad med denna Flodberg hände; det var naturligt att han,
med den role han spelte, borde frälsas. Också äro
riksrådet Palmstjernas steg dertill ganska tydeliga. Han blef,
för syns skull, dömd; men igenom Ruthström, riksrådets
yppersta handtlangare, friad ur arresten m. m., som uti
Btisching8 anecdoter öfver Sverige närmare kan inhemtas.

Efter .ständernas bref af den 22 September hade
öf-verste-iullmakt blifvit expedierad för lieutenanten grefve
Creutz. Han utkom till Ulriksdal, att tacka derför. Då
han framsteg att kyssa Drottningens hand, drog Hennes
Maj:t sig tillbaka och lemnade honom icke handen;
sägande ganska allvarsamt till honom, att hon väl hade hört,
det man fått belöning för tapperhet emot fiender af Riket,
men icke för att hafva utgjutit medborgares blod. Hennes *)

*) Baron Wrangel säger i sitt bref till Drottningen: ”Denna skriften är, till
de facta den innehåller, så sann, att jag den otvunget vill, med mitt eget
blod underskrifva; mein att jag den skrifvit, eller någonsin e^t sådant
manifest sökt utsprida, är hvad jag på mitt samvete kan och bör, inför hela
verlden, neka.”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:04:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/2/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free