- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Tredje delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 1 /
26

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sökte, i öfverensstämmelse med dessa åsigter, att så
mycket ske kunde, rätta sig efter hofvets önskningar1).

Kronprinsens trohetsed mot Konungen den 5 April 1762
j var en akt, som verkställdes med hela glansen af dervid
: vanligt ceremoniel, i rikssalen på slottet, hvarest
Konun-j gen, omgifven af Riksrådet och Riksens Ständer, åhörde
i ett tal af Kronprinsen, som han föredrog med behag och
värdighet2). Intrycket deraf på åhörarne blef så mycket
lifligare, som allt sedan Wasa-Konungarnes tider, svenske
män aldrig hört sina konungars röst. Denna akt hade
helt och hållet varit till fördel för Kronprinsen, om han ej
hade skämt bort intrycket deraf, genom sitt sätt att gå i
V processionen, som egde rum från Konungens rum till
rikssalen. Hans studerade gång, tillgjord ända till löjlighet,
kunde ej undgå att märkas af alla, och misshagade
åskå-. darne. Den karakteriserade på samma gång prinsen
såsom högmodig och fåfäng, och utmärkte en theatralisk
löjlighet. Drottningen, som såg allt detta från en tribun, blef
deröfver förargad, och gjorde prinsen de lifligaste
förebråelser derför; upplyst folk misstänkte deri den omåttliga
smak, som prinsen hade för royauténs pomp och
spektak-lernas lättfärdighet, samt högfärd öfver Kronan; allt
känslor, som hans moder, Drottningen, hade inplantat hos
honom sedan barnaåldern, genom sitt tal och exempel.

Hans Kongl. Höghet hade intet eget hus, emedan
Konungen förklarat sig vilja hafva honom hos sig, för att kunna
vaka öfver honom. Man bestämde en viss summa, för hans
och hans tjenstefolks underhåll. Alla de som hade tjent
honom under hans uppfostran, blefvo afskedade och
pensionerade. Man gaf honom professor Ferner såsom lecteur,
för att underhålla hans smak för litteraturen; men Hans
’ Kongl. Höghet begagnade honom aldrig, emedan han icke
var adelsman. Drottningen öfvertalade Konungen att
utnämna, såsom Kronprinsens kammarherrar, baron Hamilton *)

*) Om denna märkeliga försoning mellan hofvet och Hattarne berättar
Drottningen många intressanta tilldragelser, hvilka äro intagna uti utdraget ur
Hennes Maj:ts journal åren 1757 62, Bilagan N:o II.

2) Utgifvet på trycket, under titel: Till Hans Kongl. Maj:t, Hans Kongl.

Höghet Kronprinsens tal, efter ajlagd tro- och huldhetsed; den 5 April

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/3/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free