Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kronprinsessan, som var närvarande vid alla dessa
förlustelser, syntes taga föga del deri och om det någon gång
undslapp henne ett uttryck af glädje, var det
omedelbarli-gen åtföljdt af en dyster tystnad och af en mine af
ledsnad, hvilken smittade hela omgifningen. Kronprinsen
undflydde hennes möte; han affecterade till och med att ej
tilltala henne i stora verlden; vid bordet var* hon alltid
placerad vid den motsatta sidan från prinsen, så långt som
möjligt åtskiljda, att de hvarken kunde se-eller höra
hvarandra. Detta uppförande misshagade allmänheten;
förståndigt folk, vana att se den äktenskapliga kärleken herrska
uti Adolf Fredriks hof, och äfven andra, som hade tillträde
till prinsen och voro i hans förtroende, gjorde deröfver
anmärkningar och föreställningar, ehuru förgäfves.
Det funnos de, hvilka voro nog oförsynta att skämta
öfver Kronprinsessans giftermål, som, med alla en gift
qvin-nas hedersbetygelser, ännu var jungfru; utan utsigt att se
detta tillstånd förändras. Kronprinsen kände sig deröfver
mycket förödmjukad och utspridde derför det rykte, att
han hade fått ett barn med en ung qvinna bland
tjenstefol-ket i prinsessans garderobe; denna qvinna var verkligen
i en intressant belägenhet, ehuru det ej var den minsta
anledning, att Kronprinsen hade någon del deri.
Allmänheten kunde ej i detta hänseende bedragas, och man
upphörde snart att tala derom.
Kort tid derefter utmärkte Kronprinsen med sin
till-gifvenhet grefvinnan Ribbing; han adresserade till henne
de varmaste och ömmaste bref; grefvinnan Ribbing roade
sig med att emottaga dem och hennes fåfänga var
smickrad af att ingifva någon sentiment hos en så älskvärd
furste, som man trodde oåtkomlig för hvarje ömmare känsla.
Hon gaf något efter för sitt coquetteri, men aldrig mer.
Slutligen vägrade hon emottaga hans hyllning och ville
aldrig tillhöra honom, annat än som en väninna; Prinsen,
ej nöjd härmed, kastade då sina blickar på friherrinnan
Durietz, för att gifva mera éclat åt sina kärleksaffärer.
Denna dam, ung, skön och af mycken liflighet, men utan
qvickhet, hängaf sig endast åt sin törst efter nöjen och åt
sitt temperament, utan att bekymra sig hvarken om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
