Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 KONUNGEN UNDERTECKNAR SIN FÖRSÄKRAN. [l 7 7 1J
\
Tarit för honom en så angenäm dröm, påminde honom, på
ett smärtsamt sätt, hans återvändande till Sverige. Ludvig
XV, som hade fästat sig med en särdeles vänskap vid
Konungen och dennes broder, blef mycket rörd öfver
notifica-tionen om Adolf Fredriks död, som framfördes till Ludvig
XV af riksrådet Scheffer, åt hvilken Konung Ludvig
beviljade företräde midt i natten i Versailles, i sin säng;
Scheffer kunde då‘hafva. erhållit allt hvad han velat, för
Sveriges bästa, om han hade förstått begagna sig af detta
ögonblick; men han profiterade ej deraf. Man erhöll af franska
hofvet hvarken penningar eller några ytterligare
instruktioner för residenten Bartelmi, och riksrådet Scheffers hela
underhandling slutade med, att man lät utnämna grefve de
Vergennes till fransk ambassadör i Stockholm, hvarjerate
gafs obestämda löften att understödja Konungen och hans
parti, under den kommande riksdagen.
Konungens första åtgärd var att underteckna
försäk-ringsakten, som blef honom presenterad i Paris af baron
Scheffer, i Rådets namn. Konungen återskickade den med
en courir, åtföljd af en skrifvelse, hvari han delgaf sin
smärta öfver förlusten af sin höge fader, sitt förtroende till
Rådet och lika så sällsporda, som värdiga känslor för sitt
folks rättigheter till frihet. Konungen gaf äfven sina ordres
till grefve Bjelke sin hofchef, att förafskeda theatertruppen
och kapellet, hvars underhåll hade årligen kostat 100,000
R:dr och som betydligt bidragit till förökandet af hans
faders skulder.
Alla Konung Gustafs handbref beundrades och
utbredde lika mycken glädje hos nationen, som de förorsakade
smärta hos Enkedrottningen, som påstod att det skulle
fläcka hennes aflidne makes minne, att ej vandra i hans
fotspår. Något lugnad efter sin stora sorg, ingaf hennes
oroliga och högmodiga själ henne den tanken, att påstå sig
vara berättigad att regera. Hon meddelade denna sin åsigt
åt riksråderne Bjelke och Sinclair och ville öfvertala dem
att i Rådet proponera, att man kallade henne att intaga
konungens plats. Hon upptog mycket onådigt deras afslag
och framhärdade alltid i sin öfvertygelse, att man beröfvat
henne sina rättigheter, ehuru grundlagarne voro ganska tyd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
