Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan samlat gardets officerare och underofficerare och be~
fallt, så väl den gamla som nya vakten, att stå i gevär och
ej ombyta posterna, intill båda vakternas befäl och
underbefäl, som äfven voro af König inkallade i ordersalen, till
trupperna återkommit.
Konungen åtföljdes i ordersalen af sin stallmästare,
sina kammarherrar Taube och Stenbock, samt af Örnfelt
och Boije, jemte två kammarpager, hvilka ställde sig vid
porten och läste den igen innanföre. Sedan Kouungen
hel-sat officerarne med denna nedlåtande vänlighet, som var
honom så naturlig, förklarade han dem sina afsigter och
begärde deras understöd. Sjelf upprörd öfver sitt
förehaf-vande, oroad af ovisshet och förhoppning återfann han ej
strax sin vanliga vältalighet; hans första yttrande var
utan sammanhang; men han blef ännu mera frapperad, aft
då han slutat detsamma, ingen menniska höjde sin röst för
att erbjuda honom sin arm; deri smärtsamma känslan
här-af väckte i detta ögonblick hans sinne till mer energie;
han upptog ämnet ånyo, uppdrog den bedröfliga taflan af
landets tillstånd, erbjudande botemedlet mot dessa olyckor
i sin person och sitt mod, han skildrade Rådets
aristokratiska anda, och nödvändigheten att förqväfva densamma;
han afsvor souveraineteten; han förordade frihetens sak;
uttryckande sin afsky för staternas tyranniserande under
folkregeringar, och slutade sitt tal genom att låta sitt
garde välja: antingen att föra honom till stupstocken eller att
följa och dela med honom, med fara för lifvet, den äran
att hafva räddat Fäderneslandet.
Konungen talade nu, med denna styrka, som
ögonblickets betydelse ingaf, och med den eld, som meddelade
sig till alla de närvarandes bjertan. Så snart Konungen
hade slutat, bröt fändricken vid gardet baron Liewen
tystnaden och förklarade sig för Konungens sak. Hans röst
understöddes af alla underofficerarnes, och officerarne
följde deras exempel. De lofvade med liflig röst, att våga
lif och blod för att understödja Konungens ädla afsigter,
med undantag af kaptenen baron Fredrik Cederström,
hvil-ken vägrade ingå härpå. Konungen sökte att öfvertala
honom; men baron Cederström förklarade, att han med all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
