Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[septJ reflexioner öfver revolutionen. 131
lyckan att detta ej skedde, bör till en del tillskrifvas
Gustaf III:s hjertelag, och till en del nationens afsmak för
sin så kallade frihet’och hennes lätthet att underkasta sig,
och man är berättigad till den förmodan, att en frihet,
hvars tillvaro beror på ett kompani granadörer, bör ej vara
saknad.
De af frihetstiden uppmuntrade konsterna och
vetenskaperna, åkerbruket, handeln och industrien, hade gjort
mycket hastigare framsteg, om de ej varit oroade och
delvis förqväfda i sin utveckling af krig och af hofvets
intriger för vinnande af konungamakt, för hvilket monarkerne
hafva uppoffrat allt, utan hänsyn på det allmänna bästa.
Den nya regeringsformen blef tryckt och förkunnad i
hela riket och ehuru ingen tordes öppet bekänna sin
mening derom, blef den icke desto mindre häcklad. De som
icke kunde föreställa sig lyckan af ett fritt folk, utan i
sammanhang med sjelfsvåldet, funno den despotisk, och
konungamaktens försvarare funno denna makt vara allt för
inskränkt, genom den nya konstitutionen.
Den skyndsamhet hvarmed hon blifvit uppgjord, hade
der lemnat anledning till tvister, som en dag skulle
kunna oroa Staten, och så länge Rådet fanns qvar, med
benämning Rikets råd, skulle den konungsliga
myndigheten deri finna, vid hvarje sig yppande tillfälle, en
fiende, färdig att dela denna myndighet. Gustaf III, som
vågade sitt lif och sin krona för majestätets rättigheter,
hade makt att befästa desamma och gifva en annan form
åt sin stats konselj; ögonblicket dertill var gynnsamt;
kanonerna och svärden förskräckte Ständerna. Folket, alltid
ombytligt uti sin tillgifvenhet, älskade hvarken Rådet eller
Ständerna, och hvarje förändring syntes detta folk medföra
något bättre; men å ena sidan hade Konungen, som sedan
sin barndom sett sig förtryckt af Ständerna och Rådet, fått
en vana att vörda dessa myndigheter, och begränsa sina
afsigter, och å den andra hade begäret efter den ovanliga
äran, att frivilligt inskränka sin makt och nöjet att
emot-taga rökoffren af de franska litteratörerna, samt af dem
erhålla den tomma benämning af en filosofisk Konung, en
frihetens vän, hvilka åsigter riksrådet Schefler, Konungens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
