- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Tredje delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 1 /
144

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144 KONUNGENS ANSTALTER DER VID. [l7 72]

gränsen och framför allt öfver Sveaborg. Öfversten Johan
Sparre blef utnämnd till kommendant i denna fästning och
man anlade några små magasiner för att, vid behof, kunna
sammandraga trupperna uti Finland.

Med hänseende till Pommern blef det beslutadt,, att i
händelse Preussen skulle anfalla detta landskap, öfverlemna
det åt sitt eget försvar. Man skickade en summa
penningar till general-guvernören, for att dermed bestrida
kostnaden för palissaderandet af Stralsunds utanverk, bestycka
batterierna och anlägga magasiner för Stralsunds garnison;
men det uti Pommern förlagda husarregemente drogs
der-ifrån och skickades till Skåne och Halland.

Det hade varit ganska oklokt att splittra Sveriges
krigsmakt på Pommerns och Finlands gränsor, och öfvergifva
hjertat af landet åt Konungens af Danmark discretion, som
genom Norge och från Seeland hade ett lätt inträde i-vårt
land. Det var ej tvifvel underkastadt, att, för den händelse
de tre grannstaterne, med stöd af 1769 års dem emellan
upprättade traktat, skulle hafva gripit till vapen för att
reglera Sveriges grundlagar, Danmark dervid skulle hafva
spelat en ganska betydande röle.

Efter konseljens slut anförtrodde Konungen mig sin
oro öfver denna belägenhet. Han egde inga andra
ressur-ser än från Frankrike, och denna makt var utan all
tvifvel hans pålitligaste allierade. Emedlertid erkände H. M.
att säkerheten i närvarande ögonblick berodde
hufvudsak-ligen på turkiska kriget och Polens delning; att oaktadt
Rysslands och Preussens makt, skulle det dock ej vara
naturligt företaga Sveriges delning på samma gång som Polens
och innan denna sednare affär vore afslutad. Konungen
slutade detta samtal med uttryck af mycken godhet och
yrkande derpå, att jag skulle åtfölja honom, i den
händelse han blef tvungen att gripa till vapen för
fäderneslandet.

Det lugn konseljens beslut medfört hos Konungen räckte
ej särdeles länge. Nyheterna från Danmark upprörde
sinnena. Danska flottan utrustades, arméen i Norge var i
rörelse och cantonerade på gränsen af Bohus län och
Wermland, Hon hade blifvit förstärkt med några regemen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/3/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free