Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[juni] . GREFVE FERSENS AFSKEDSTAGANDE. 169
\
detta, emedan Konungen ej rådfrågade annat än sitt eget
tycke och sitt misstrogna samt listiga sinnelag, görande
det till ett studium att A sin konselj underhålla
misstro och trakasseri. Konungen syntes med förvåning och
smärta emottaga mitt afskeds-memorial. Han besvor mig
qvarblifva på min plats; han använde allt det smicker,
hvarmed krönta hufvuden kunna vara så frikostiga, äfven
tårar (ty H. M. hade den förmågaq att gråta när han ville);
men detta allt oaktadt bad jag vördnadsfullt Konungen
påminna sig sitt löfte, rörande mitt afskedstagande, redan vid
mitt inträde i Rådet.
Följande dagen skickade mig Konungen sin vän
Bey-lon och min broder, för att söka bringa mig från mitt
beslut, men jag blef dervid orubblig. Riksrådet Carl Scheffer
sökte öfvertala Konungen, att använda sin myndighet och
befalla mig qvarstanna, ehuru i sjelfva verket grefvarne
Scheffer ej voro ledsna öfver min bortgång; men sedan
Konungen, rörande detta råd, hade frågat riksrådet
Stockenström och andrå jurister, befanns denna utväg ej vara
verkställbar. Grefve de Vergennes, Frankrikes ambassadör,
intresserade sig äfven för denna affär, såsom min vän, med
hvilken jag varit nära bekant, under hela den tid han
vistats i Sverige.
Det vår verkligen ingen anledning att Konungen,
genom mitt afskedstagande, saknade mig såsom rådgifvare;
emedan han emot mig hade misstroende, öfvertygad som
han var, att jag. ännu var tillgifven den gamla
regeringsformen och alltid iardig att begagna hvarje tillfälle, för att
återupprätta den gamla folkfriheten och Ständernas välde
— men H. M. trodde sig, genom min qvarvaro i
riksråds-embetet, å ena sidan hålla mig i beroende och å den
andra ansåg han sig förödmjukad, att någon kunde lemna
den främsta och mest lysande platsen, som en undersåtare
kunde bekläda, och der denne delade med Konungen,
såsom rådgifvare, omsorgen att styra landet.
Efter 14 dagars underhandlingar å ömse sidor, erhöll
jag emedlertid slutligen mitt afsked med vanlig
riksråds-pension. Konungen utnämnde i mitt ställe till riksråd baron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
