Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mediertid befriade Konungen banken från skyldigheten
att deltaga i styrandet af vexelcoursen, såsom ett ämne
främmande för dess bestämmelse, hvilket ock i sjelfva
verket var händelsen; ehuru Ständerna vid 1766 års riksdag
hade ålagt bankens direktörer detta uppdrag. Direktörerne
sågo sig med nöje befriade från denna detalj. Herr
Söder-ling, som hade skött detta ärende under 10 års tid, hade
längesedan anhållit att derifrån blifva befriad, och
öfver-lemnade nu till Liljencrantz alla fonder af dess kredit i
Amsterdam. Mediertid var Stockholms börs i stor
villervalla, af ovisshet hvilka planer man hade för
verkställandet af realisationen, och öfver de nya handelsidéer,
hvarmed man hotades; ty det syntes som grefve Carl Scheffer
och statssekreteraren Liljencrantz hade en bestämd afsigt
att fortgå i den nya generalkontrollörens och chefens för
Ludvig XVI:s finanser och ekonomie Turgots fotspår och
allmänheten bedömde Gustaf III:s principer efter Scheffers
och Liljencrantz’s. För att beherrska den allmänna
meningen, öfvertalade Liljencrantz Konungen, att för banken
till-kännagifva, det H. M:ts mening vore att bestämma
utväx-lingen af dalersedlarne efter 72 daler kopparmynt för en
riksdaler banko; detta var att för allmänheten
tillkänna-gifva en förlust af 50 proc. af sedlarnes ursprungliga värde,
hvilka sedlar räknade sin uppkomst och utgifning från år
1745; men som hvarken banken eller Liljencrantz egde
nödiga fonder i riksdalrar för att inlösa sedlarne med, var
denna på Konungens befallning fastställda cours ej mera
reel än den å sedlarne fastställda af 36 daler för en
riksdaler, och det blef nödigt att fortsätta upplåningen i
Holland såsom ett palliatif för att uppehålla coursen.
De!i misslyckade verkan af Konungens förordning,
under föregående året, beträffande bränvinsarrendet,
föranledde en annan förordning, hvarigenom H. M:t, på sin
bekostnad, inrättade i alla provinser brännerier. För att
underlätta denna idé, hade Wrangel och Liljencrantz föreställt
Konungen, att denna arrangement skulle ej kosta mer än
8 tunnor guld, för att anlägga sjelfva brännerierna inom
hela riket. Flera riksråder inom konseljen anmärkte, att
en anläggning af så stor vidsträckthet erfordrade minst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
