- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Tredje delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 1 /
242

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon hvarken var i lämplig toilett ej heller coefferad för att
fara på hofvet. Omkring kl. 11 på qvällen anlände en
hof-vagn, med samma löpare, som anmälde, att Konungen
befallde henne komma, klädd som hon var. Min dotter
rådfrågade sin moder, hvilketi, med skäl stött, att se sin
dotter bemött såsom de opera-mamseller, hvilka man
uppkallade hvarje timme på dygnet — svarade, att hon ej kunde
infinna sig. Detta svar gjorde uppståndelse på hofvet;
Konungen, uppretad af sin broder, hertig Carl, som påstod
detta vara ett maj estäts-brott, ville skicka en officer af
gardet, för att föra min dotter med våld upp på slottet; men
efter någon besinning, skickade han min son, som var på
vakt hos Konungen, i egenskap af kapten vid dragonerne,
för att föra min dotter upp på slottet, och säga till min
hustru, att H. M. var ganska missnöjd med det
impertinenta svar, som hon gifvit honom. Min son framförde sitt
ärende bokstafligen, såsom han emottagit det, och som han
borde göra; men han återbringade till Konungen det svar,
att eburu ledsen min hustru än var, att hafva misshagat
Konungen, var hennes dotter likväl icke i stånd och vid
helsa, att kunna åtlyda H. M:ts ordres. Detta sednare svar
förorsakade en stor oreda i hela repetitionen af baletten;
hertig Carl blef deraf uppretad till den grad, att hans ut
brott lugnade Konungen; hertiginnan gret af vänskap för
min dotter Sophie, som hon älskade innerligt; ung och
oerfaren, insåg hon ei värdet af de storas vrede vid dylika
tillfällen.

Jag begaf mig följande dagen till Konungen, för att tala
med honom om denna sak och jag fann H. M. lugn, till
och med förlägen öfver den hetsiga helsning han låtit min
son framföra till min hustru. Han mottog mig med denna
förekommande godhet, som var honom medfödd och sade
mig, att han var rätt glad att jag ej vore inblandad uti
detta trakasseri. Jag bad Konungen att ej misstaga sig i
detta hänseende, och att i egenskap af man och fader, jag
ej kunde vara främmande för en sak, hvars följder
för-anledt Konungens vrede emot personer af min familj,
hvilka stodo mig så nära; det var långt ifrån att jag
ogillade min hustrus afslag; att detta voregrundadt på en mo-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/3/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free