- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Tredje delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 1 /
251

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dennes värdighet beträffade, ehura hon var honom vida
öf-verlägsen i rikedom och makt. Detta borde hafva varit
ett skäl mera for honom, att ingenting emottaga. Det
utseende af öfvervigt, som dessa presenter gåfvo åt
Kejsarinnan, hade bordt lika mycket förödmjuka Konungen, som det
förödmjukade svenska nationen, och hvilken ej kunde dölja
sitt missnöje, att se sin Konung dekorerad och riktad med
Kejsarinnans välgerningar, ungefår på samma sätt som
Orloff, Potemkin och Zoritz m. fl., hvilkas gunst
betecknades genom de diamanter, hvarmed de voro öfversållade.
Konungen visade sina erhållna presenter med ostentation
och förklarade dem tillhöra kronan, i ersättning för en
rubin, som han hade beröfvat densamma.

Konungen ursägtade sig dermed, att han blifvit
öfver-raskad i detta fall af Kejsarinnan, och att han ej kunnat
afslå detta bevis på hennes vänskap, utan att stöta sig med
henne. Detta var en fåfäng ursägt.; Konungen kunde ej
gerna vara okunnig om den magnifika käpp Kejsarinnan
ämnade honom, emedan man talade derom i hela
Petersburg, före hans ankomst dit, och man visste det till och
med i Stockholm, och emedan den guldsmed, som hade sig^
förfärdigandet deraf anförtrodt, visade den för alla som
in-kommo till honom. Intet hade varit lättare, än att hafva
låtit Kejsarinnan förstå, genom grefve Panin eller
Österman, då Konungen ju hade en minister vid Kejsarinnans
hof, att H. M. ej ville besöka Kejsarinnan för annat
ändamål, än att knyta ett närmare vänskapsband med sin
cou-sine; men att han ej emottog presented, under hvilken
förevänning som helst. För att i någon mån reparera den
förödmjukelse han dragit öfver sig, genom att emottaga
dessa prrsenter, och gifva sig utseende af jemlikhet, gaf
Konungen åt Kejsarinnan en stor rubin, som tillhörde
svenska kronan och som var högt värderad, i anseende till dess
utomordentliga storlek och historiska ålder. Men som den
var oslipad, kunde den ej infattas för att bäras.

Konungen uppförde sig i öfrigt vid ryska hofvet med
all den värdighet och klokhet, man hade rätt att vänta af
hans snille; men om han begick ett fel, så^var det att
försumma Storfursten thronföljaren; men det var nog svårt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/3/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free