Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göra någonsin bruk, hvilket skulle lemna hos nationen
mindre fördelaktiga begrepp om hans nit för landet; hans
na-tursgåfvor eller böjlighet att taga sig af det allmänna, eller
om han går en annan väg, råkar han, i ett land som
Sverige då var, så mångfaldiga tillfällen, med ett ungt och
mindre erfaret sinne, att af ständiga factioner förledas, till
en ofta i sina påföljder äfven så vådlig protection för visst
folk, som till sitt upphof kanske obilligt fattat misstroende
till ett och annat. Intetdera vore med tiden Hans Kongl.
Höghet fördelaktigt, som alltid skulle mest vinna vid den
reputationen, att icke vinlägga sig om annat, än insigters
förvärfvande i en ålder, som dertill är helgad, och med
hvilken det mindre passar sig att.vilja agera. Hans KongL
Höghet skulle häremot, redan i yngre åren, se sig kanske
i den föga anständiga position, att möjligen blifva af andra
tankar med sin Herr Fader; hyarvid mången så torde finna
sig belåten att i en längd af tid, mer eller mindre
alienation kunde underhållas inom personerna af det Kongl*
huset. Detta och flera betänkligheter uppenbarade
Drottningen sjelf åt Hans Kongl. Höghet, med den tilläggning
att hon, på det han så mycket mera skulle finna att intet
motiv af sjelfständighet allena bragte Hennes Maj:t dertill,
alltid vore färdig att, i den mån af discretion Hans Kongl.
Höghet sjelf ädagalade, gifva H. K. H. tidig del af allt det
vigtiga, som någonsin skulle eller kunde komma i basun;
och erkänner Hennes Maj:t uppriktigt, att oaktadt det lilla
motstånd, som en i sig sjelf ädel ömhet om sin ära och
förmenta rättigheter, jemte ett ungt och varmt hjerta, som
alltid arbeta med lifliga känslor, då och då kunde
tillväga-bringa; H. K. H. ej allenast ofta i de ögonblicken
estimerat, som sig bordt, Hennes Maj:ts skäl, utan ock efteråt
gifvit dem den aldra bevekligaste och dess höga själ mest
hedrande approbation. Det var ock droituren af det
hjer-tat, som Hennes Maj:t litade på, utan att låta små flyktiga
lifligheter å prinsens sida göra hos sig något intryck.
Hennes Maj.t gick så långt, att då en gång, på Drottningholm,
H. K. H. yttrade någon otålighet öfver, att icke ia njuta
alla de rättigheter, som Ständerna tycktes sjelfva uppdragit
honom, Hennes Maj:t slutligen yttrade sig, att hon hoppa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
