Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— uppforas den följande dagen eller den 20 mars, som var
en fredag; men som alla sånger och complimenter voro
adresserade till Enkedrottningen, som borde komma till
hofvet på besök, såsom fremmande furstinna och som
numera ej kunde rätt väl öfverensstämma med hennes häftiga
brouillerie med den kongliga familjen, uppdrog Konungen
grefve Gyldenstolpe, att förmå Enkedrottningen skylla på
en opasslighet, för att ej komma till slottet och sålunda
undvika ett möte mellan båda Drottningarna. Men
Enkedrottningen, som efter förklaringen med Konungen och en
mera lugn eftertänka, var otröstlig öfver sitt handlingssätt,
begärde af sin son, såsom, en grace att få infinna sig. Hon
infann sig också ganska riktigt, och blef emottagen med
uttryck af den största vördnad och tillgifvenhet. Alla
hedersbetygelser och hela divertissementet syntes vara afsedt
för hennes ära. Konungen, i spetsen för sin
Tartar-qua-drille, adresserade till henne ett tal fullt af ömhet och
tillgifvenhet; hon blef smickrad och dyrkad med rökverk på
allt möjligt sätt. Den regerande Drottningen var den enda,
som hvarken märkte hennes närvaro eller ens helsade
henne, till stor förvåning för alla närvarande, som fyllde
slottets salar.
Soupéen blef serverad i galleriet vid sju bord, ett för
hvaren af de kongliga personerne. Enkedrottningen intog
sin plats vid midtelbordet, der grefvinnan och grefve Bjelke,
min hustru och jag (Fersen) grefve Sparre och hans
hustru, samt grefve Gyldenstolpe och Enkedrottningens svit
voro placerade.
När man steg upp från bordet drog sig den regerande
Drottningen tillbaka i sina smårum, och skickade en stats
fru till sin svärmoder att ursäkta sig, att hon, med anledning
af ett illamående, ansåg sig tvungen lemna festen.
Konungen undvek sin moder, likaledes gjorde hertigen af
Södermanland. Det fanns ingen utom hertigen af Östergötland,
öfver hvilken Enkedrottningen hade ett absolut välde, som
bevisade henne en sons uppmärksamhet och som, mera
oförsigtig och af ett lifligt lynne, hade adopterat modrens
åsigter och låtit undfalla sig ganska farliga uttryck rörande
Drottningens grossess, ända derhän, att han på Börs-assem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
