- Project Runeberg -  Riksrådet och Fältmarskalken m. m. Grefve Fredrik Axel von Fersens Historiska Skrifter / Fjerde delen. Större och mindre tilldragelser under konung Gustaf III:s regering. Afd. 2 /
31

(1867-1872) [MARC] Author: Axel von Fersen With: Rudolf Mauritz Klinckowström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heten att svärta min moker inför Eders Maj:t; ej heller
dem, son gifvit E. M. det råd, att jaga henne utom Riket
och från sin familj; jag förklarar dem för uslingar och
ovärdiga att nalkas E. M:t. .

Vid dessa ord for hertigen af Södermanland upp,
gnistrande af vrede och frågade hertig Fredrik sin broder, om
han menade honom, så skulle han lära honom raison.

Hertig Fredrik svarade lugnt:

Jag har nämnt ingen viss person, och om du än
känner dig skyldig, kan jag ingenting återtaga af hvad jag sagt;
se här för öfrigt den räkning jag är dig skyldig!

Vid dessa ord lade hertig Fredrik handen på sitt
värjfäste. Båda bröderna drogo värjan. Konungen och
hertiginnan kastade sig emellan dem. Hertigen af Södermanland
återtog sin lugna hållning och Konungen stillade sin yngre
broders vrede, som, öfverväldigad af smärta, förklarade
Konungen, att då hans moder skulle gå i landsflykt, han
äfven ville följa henne och att han aldrig skulle öfvergifva
henne i hennes olycka. Konungen förklarade honom, att
han ej tillät detta och att hertigen ej hade rättighet att
lemna sitt fädernesland utan tillstånd. Denna nya tvist
höll på att blifva liflig, när hertig Carl afbröt densamma,
sägande åt Konungen och åt sin broder:

Mihe bröder! jag är skyldig sanningen och min egen
känsla, en uppriktig bekännelse! jag är brottslig; det är jag
som förrådt min moder; jag har missbrukat hennes
förtroende; jag har gjort det i den afsigt att förekomma ett större
ondt, och för att gifva Konungen ett påtagligt bevis af min
tillgifvenhet för honom. Jag kunde ej ana allt det onda,
som deraf har uppstått. Jag har, utan att vilja det,
olyck-liggjort en moder, som älskade mig så högt. Jag känner
deröfver alla ångrens qval,t samvetsaggen förfölja mig; jag
får ej ett ögonblicks lugn. Jag bönfaller hos Eders Maj:t
att skänka mig det, jag tror mig hafva någon rätt dertill,
genom det offer jag gjort E. M. E. M:ts afslag skulle för
alltid lemna ett frö af oenighet och förebråelser uti E. M:ts
familj. Skänk oss det nådebevis, att försona oss alla med
vår moder; förlåt henne. Hon är beredd att gifva E. M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:05:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/favfhiskr/4/0047.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free